Med en nykter syn på saken

img.jpg

Vi har känt varandra i över trettio år. När jag tänker tillbaka på vår tid i Jonstorp, så är du fortfarande den där killen med charmen påkopplad. Killen som man tror kan lyckas med precis vad som helst, om han bara vill det. Men det finns så klart mer att reflektera kring, så här i efterhand. Hur förändrade spriten ditt liv?

Du vet hur det var när vi växte upp. Det var en liten by. Vi festade mycket. Du också. Vi klädde upp oss och handlade öl med fejkade busskort. Jag tror förstås ingen gick så långt som att tänka att det kunde bli ett problem. Men det var det ju. Första gången någon kallade mig alkoholist var jag bara sexton eller sjutton år. Vi var bara unga, småskitar. Vem lyssnar? Jag hade en tendens att spåra ur, men såg det inte. 

Det var länge sedan, men jag antar att problematiken följde med dig sedan?

Ja. När min första långa relation tog slut hittade jag ett långt, långt brev på köksbordet när jag kom hem. Handskrivna blad. Och budskapet var enkelt. Du måste söka hjälp. Det var väl runt 96-97, tror jag. Men sedan flyttade jag till USA och då var det fest varje dag. Jag hoppade mellan jobb, men flög liksom under radarn eftersom jag fortfarande var den där unga killen. Allt jag gjorde klassades fortfarande som en typ av ungdomssynder. Det blev att jag festade rejält på lördagen och kunde sedan inte sluta under söndagen. Efter ett tag fortsatte jag på måndagen också. Det drev in i veckorna. 

Ingen reagerade? 

Jag hade flytt landet, så att säga. Och jag hade ett bra jobb. Fast det blev värre när jag kom hem och började turnera på nattklubbarna igen. Fan, som jag skämde ut mig.

Då hade du fått ett nytt jobb här hemma? 

Ja, ett fast jobb som säljare. Det var då supandet tog fart. Förstå mig rätt, det är mitt fel alltihop, men det kan finnas omständigheter som gör det värre. I början gick det bra, men sedan urartade det. Det började märkas på mig allt oftare. Jag drack på riktigt, som man säger. Gömde öl i stuprännan där hemma och låtsades sedan gå ut med hunden i ett par timmar. Varje kväll. Jag menar det. Varje kväll. Klämde åtta starköl på ingen tid alls. Min exfru märkte det väl, men vad ska man säga? Jag var ju påverkad en så stor del av tiden. 

Var det botten? En vändpunkt?

Den kom där någonstans. Jag åkte in för avgiftning och blåste 3.0 promille. Läkaren bad mig blåsa om tre gånger. Vi hade ett helt vanligt samtal, så hon trodde inte på att jag var så packad som jag var. Jag gick spikrakt, talade rent. Det var bara det att hela livet gick ut på att dricka. 

Hur hanterar man det om man har ett jobb? Vad gör man? 

Jag var ofta sjukskriven och försökte hålla mig undan på jobbet. Företaget jag jobbade för då ville nog hjälpa, men såg samtidigt mellan fingrarna när det gällde mina problem. Jag tror det var kopplat till att jag trots missbruket presterade ganska bra försäljningsresultat.

Var det slut där? Blev du bättre?

Nej, det fortsatte under ett par år. Och visst, det blev värre också. Du vet, väl nere på botten börjar saker och ting bli suddiga. Man förlorar sig i svarta tankar och känslor som inte går att tolka. Jag vet inte, men ibland tror jag att jag önskade att allting skulle ta slut. Livet också. Jag hittade ingen väg ut och den där sista gången hade min dåvarande fru redan flyttat.  Jag minns fortfarande hur jag ringde till henne och sa att jag verkligen menade det den här gången. Hon trodde mig inte. Jag hade sagt det tio gånger tidigare och jag hade varit på AA, men bara suttit av tiden. 

Något måste ju hänt eftersom det fungerade den sista gången?

Du har rätt, Conny. Det fanns en skillnad. Det var bara mitt beslut den gången. Ingen annan påverkade mig. Jag gick med i Länkarna den 8:e mars 2005. Jag hade slutat dricka 3:e och skakade fortfarande - abstinensen var otrolig. Det går inte ens att beskriva hur smärtsamt det var. Men den 4 mars brukar jag räkna som min födelsedag nu. Min första nyktra dag. Den dagen räddade mig.

Hur förändrades din arbetssituation - och hur påverkades livet?

Det var jobbigt, men samtidigt hände något. Plötsligt gjorde jag strålande resultat och drog ifrån på jobbet. Du vet, det tar mycket tid att vara alkoholist. Mycket planering. Alla lögnerna. Nu hade jag med ens oerhört mycket tid över och kunde göra vad jag ville. Jag satsade på jobbet och kunderna. Jag fick större konton. Mer ansvar. Och jag sökte mig vidare. Jag var laddad som fan och ett par år senare kom en headhunter och erbjöd mig ett jobb. 

Och nu är du där du där - chef och ledare för ett stort bolag. Nykter sedan nästan tio år. 

Jag gillar ju inte att röra mig i sidled (skratt). Men visst, jag har jobbat hårt. Men samtidigt ska man komma ihåg att jag måste följa mina möten på Länkarna. Alltid. Annars rasar hela fundamentet. Jag måste gå dit varje vecka. Det spelar ingen roll vad jag har just nu eller bygger upp. Slarvar jag med det, så rasar livet. 

Vad innebär det i praktiken? 

Jag prioriterar nykterheten över allt annat. Över min familj. Över min son. Det låter konstigt när man säger det, men tänk så här: Om jag inte håller mig nykter faller mitt liv samman. Jag förlorar allt. Så det måste vara på det sättet. Nykterheten över allt. Och Länkarna har blivit allt viktigare. Man blir kompis med folket där, oavsett var de kommer ifrån eller vilka de är. Vi har ju en sak gemensamt. Jag kommer aldrig ifrån min alkoholism. Aldrig.

Du har en sådan otrolig klarsyn, och du är väldigt enkel att tala med. Inte alla skulle välja att vara så här öppen med problematiken de en gång haft. 

Jag är medveten om mina brister och jag glömmer dem aldrig. Jag är fortfarande ute och föreläser i skolorna om min resa, om man nu vill kalla det så. Men framförallt vill jag visa att det aldrig är för sent, oavsett hur djupt du sjunkit. Samtidigt är jag så otroligt tacksam gentemot Länkarna, en sådan liten och undanskymd organisation som gör så mycket gott. Jag hoppas jag tillför något där. 

Jag skulle vilja säga så här, Fredrik. Du är en skön människa att hänga med och du får folk runt omkring dig att må bra. Du ser alla, uppmärksammar dem. Och som man skrev i artikeln om dig i Helsingborgs Dagblad - du omges av en nästan elektrisk energi. 

Det är ju den energin jag vänt till min fördel. Istället för att lägga kraft på något som bröt ner mig, så investerar jag alltihop i mig själv. Och i livet. Det handlar om personlig mognad också. 

Något sista gott råd?

Min största rädsla när jag slutade dricka var att livet skulle bli tråkigt. Att jag inte skulle ha kul längre. Jag tror det är något vi får med oss genom samhället vi lever i. Drickandet hör till. Men nej, det behöver det inte göra. Jag har aldrig haft det så bra som nu. Jag går på nattklubbar, dansar, lever. Jag tänker inte dricka. Det kommer aldrig att hända. 

Blir det inte svårt i jobbet?

Nej. När jag skrivit på kontraktet som VD, så gratulerade övriga nordiska chefer mig på  plats. ”Gå hem och fira nu”, sa de, ”korka upp champagnen.” Jag sa direkt som det var. ”Jag dricker inte. Aldrig någonsin.” Och de visade stor förståelse och såg det inte som ett hinder, utan som en fördel. Den enda kommentaren var: ”Så mycket bättre för oss med en chef som är på hugget dygnet runt.”

Tack för din ärlighet, kompis. Och för att du berättade så ingående. 

Jag hoppas min berättelse kan hjälpa någon annan. Men Conny, intervjun kan verkligen bara handla om just drickandet. Och om resan. Vem fan skulle bry sig om vad jag säger mer än de som verkligen behöver höra det? (skratt)