Anteckningar: Min stad

img.jpg

(Publicerad i Helsingborgs Dagblad 23/06 2015)

Jag har en kompis. Kristoffer. I sitt yrke som fotograf rör han sig på många olika sorters platser, och när vi började umgås för ett par år sedan upptäckte jag hur mycket jag missat av Helsingborg. Saken är ju att han arbetar med historier och livsporträtt från mer oväntade vinklar, och titt som tätt drog han ut mig på så kallade gubbrundor (en stillsam, filosofisk promenad). De här rundorna slutade gärna på rätt ovanliga platser, och inte så sällan på restauranger och pubar i stadens utkant, där mer än en tjomme satt med blicken i bordet. "Just här”, sa Kristoffer med kameran i handen, ”finns en annan sorts historier. Men du hör aldrig talas om dem. Det är därför du ska lyssna, Conny. Lägg örat mot marken. Du kan inte bara sitta på röven i centrum och tro att du vet något. Bilden blir skev.” 

Nå, det där var ett tag sedan, men jag kom att tänka på det när jag fick Bonniers "Nya Upplevelser" i knäet, med 3702 resmål. Kontrasterna mot fotograferingsuppdragen med Kristoffer var brutal. Här serverades istället landskapsbilder och texter om allt från Skåneleden till kulturens Östarp. Från Helsingborg har man valt ut fina Dunkers kulturhus och Fredriksdal, med mera. I Ängelholm pekar man på Hembygdsparken, i Landskrona på Konsthallen. 

Nå, inget fel i detta, så klart. Det är bra att vi har turistmål. Men om man för en stund återgår till det här med vad en stad egentligen innehåller och vrider perspektivet en aning, så snubblar man lätt in på frågan om identitet. Ren reklam lockar nämligen få nya besökare till en plats nu för tiden, och med det i åtanke ställer jag mig frågan om man inte kan lyfta just folket i en stad för att komplettera det statiska. 

Webbsidan Humans of New York presenterar varje dag fantastiska bilder och historier direkt från gatan. Gatuförsäljaren tar lika mycket plats som arkitekten som tränar qigong på trottoaren. Grundaren, fotografen och berättaren Brandon Stanton, stannar folk han vill prata med, och tar sedan en bild på dem och låter deras historia följa med i flödet. Vi möter staden ur varenda tänkbar vinkel och resultatet blir en skrovlig och vacker bild som dragit mycket uppmärksamhet till sig.

Min hemstad Helsingborg är precis som alla andra städer något djupt personligt för människorna som levt här. Själv suckar jag sorgset när jag åker förbi gamla AMU-center där min far jobbade och gubbarna passade mig som liten. Eller för den delen, Vikingstrand en gryning 1996, då jag stannade till och steg ur bilen. Havet framför mig, solen i dis och ett nykysst minne runt halsen. 

Vad jag menar är att vi är här allihop och våra städer bär på så oändligt många historier. Det hade varit intressant att se om vi kunde levandegöra bilden av Helsingborg, på något sätt. För all del, fråga dig själv om inte du också har något att säga - vad har du genomlevt på dessa gator? Vad har varit viktigt för just dig? 

Sanningen är att vi dränks i skit varje dag, men genuina berättelser har en tendens att fånga oss, och till slut blir de till något större i all sin anspråkslöshet. Så, ja. Jag hade gärna sett just din historia komplettera rosenträdgårdarna. Det lilla livet händer och det är vackert det också.