I kroppen min – Vägsjäl av Kristian Gidlund

(Publicerad i Helsingborgs Dagblad 07/12 2013)

Kvar finns texterna. Och ekot. Känslan av att döden är omöjlig att förstå sig på, ens när man kommer nära den. Journalisten, musikern och författaren Kristian Gidlund gick ur tiden en eftermiddag i september, och samtidigt lade sig den stora tystnaden över hans blogg. Det sista inlägget, publicerat av hans familj, förkunnar stillsamt att han inte längre finns ibland oss.

Han fick sin cancerdiagnos 2011, och skrev om kampen. Vem som helst kunde följa hans väg mot det oundvikliga, och för bara några månader sedan kom en första bok baserad på blogginläggen.

När resterande texter nu publiceras i en andra bok får vi bland annat följa med Kristian och hans vänner till USA. Resan var en punkt på listan över saker att göra innan det blev för sent. I de passagerna blir det också tydligt att han kunde vara en annan sorts berättare, med blicken stadigt utåt. Jag hade velat läsa hans romaner. Historierna.

Efter hemkomsten tänkte han mycket på de intervjuer som gjordes med honom, då han talade om sin död. De motstridiga känslorna över uppmärksamheten. Motsatsen med långa dagar i en mörk lägenhet, vilande ensam i dunklet. Ja, och sorgen. Tröttheten. Sommarkvällarna i trädgården, nattviol och linneor. Ett flygplan som drog streck över himlen och förundrade.

Livets alla små ting, där han hittade kraft för stunden.

Och det är i detaljerna han går oss till mötes. I beskrivningarna av hur han tidigare hade oskuldsfulla sekunder då han glömde att han skulle dö, men att de stunderna inte längre finns kvar. Dygnet runt vet han vad som väntar, i varje vaket ögonblick. Texterna kortas. Han orkar inte.

Med i boken finns bilder från Emma Svenssons utställning. Det är svartvita porträtt av Kristian. Från USA, från behandlingen här hemma. Från Kvarnsveden. Med hästar på en äng, med glödande fyrbloss i händerna. Jag måste erkänna att jag inte har några ord för det som kommer över mig när jag lämnar den sista textsidan, och möter de fina fotografierna.

Litteratur kan vara många saker och ibland berör den på ett så enkelt och fascinerande sätt. Upplevelsen blir fysiskt kännbar.

Så jag stannar upp en stund extra på vägen hem, för att dra ett andetag. Och tänka på nattviolerna. Blommorna omkring oss.

Kristian skrev om att dö, men kastade sken över livet.

Och som han gjorde det.

Det är hela sanningen.

Conny Palmkvist
info@connypalmkvist.se