Träsket av Kristian Petri

(Publicerad i Helsingborgs Dagblad 22 mars 2013)

Filmaren, kulturjournalisten och författaren Kristian Petri skrev en artikel om sin far i Dagens Nyheter för två år sedan. Med stadig hand lät han oss följa både sin egen och faderns sorg när den nedmonterade svenska äldrevården stal det sista av livet från en gammal man. En bok baserad på detta är i antågande och släpps under våren. Titeln är kort och gott "Pappan".

Aktuella Träsket är något helt annat, långt ifrån den poetiskt råbarkade samhällskritiken. Vi får en suggestiv labyrint av det slag man kan benämna metaroman, där fiktionen på ett eller annat sätt kommenterar författarens arbete med texten. Vi läser en bok och följer alltså tillkomsten av densamma.

Här nöjer sig Petri dock inte med det, utan även Rönnells Antikvariat, som alltså ger ut romanen, driver förbi i handlingen vid mer än ett tillfälle. Och det är genom en okänd berättare vi möter en dimhöljd stad där få saker verkar gå att ta för givet. Rösten och människan som talar till oss följer i Petris fotspår genom dunkla korridorer och bryter sig också in i författarens lägenhet för att hitta ledtrådar. Nu kan man ju fråga sig vad vi ska tro om denna människa som för historien framåt. Är det kanske trots allt frågan om ett Dr. Jekyll och Mr. Hyde-scenario med dubbla roller och två ansikten?

Berättaren eftersöker hur som helst spår efter Petri själv, men också efter hans långtgående forskning kring sjön Träsket, som var ett vattendrag mellan Brunnsviken och Nybroviken. Sjön krympte med åren till ett avfallshål innan den försvann i slutet av 1800-talet, då området blev fast mark.

Så viss historielektion kring Stockholm bifogas, och den presenteras med för genren typiska tunnlar och spindelväv.

Och som sig bör när det handlar om metafiktion dras det också i trådar som hör verkligheten till, för att vi ska tvivla på vad som är sant. Vi får ta del av anteckningar som kan vara autentiska, eller inte, och i vanlig ordning när det gäller Kristian Petri är det oerhört välskrivet. Och visst håller stämningen oss fast i de vindlande lönngångarna. Kul kuriosa är den hemliga passage som ska ha förbundit Kungliga Biblioteket med Rönnells Antikvariat. Vissa spår ska tydligen synas på en gammal karta, i sydvästra hörnet av Humlegården. Nå, inte konstigt att Rönnells bokbestånd växte.

Till sist blir det ändå en kort passage om Petris far som hela tiden återkommer till mig, trots att boken fortsätter. Orättvist av recensenten, må hända, att jämföra det här verket med en kommande bok. Men artikeln som han skrev om sin pappa, och som nu blir ett eget verk, har länge hemsökt mig.

Så för all del, läs den här metaromanen om Träsket och en författares kärlek, för att inte säga besatthet, av böcker i alla dess former. Förirra dig en stund i den absurda stämningen. Kristian Petri är ju en fin jonglör av fiktiva ingredienser och det är utan tvekan välformulerad litteratur. Säkert också relevant för den som gillar konstruerade berättelser.

Men låt mig ändå flagga för kommande "Pappan". Inför den har jag en förhoppning om ett verk som blottar både hjärtat och välfärdens maskor på ett rasande fint sätt.

Conny Palmkvist