Mästarens list av Patricia Schonstein

(Publicerad i Helsingborgs Dagblad 17/12-2010)

Så sent som i höstas besökte Patricia Schonstein Bokmässan i Göteborg med nya romanen Mästarens list. Hon beskriver sig som en författare med både ickevåld och världsnatur på agendan, och inte sällan ställer hon tunga frågor kring både massförintelse och mänskliga konflikter. Av vad består egentligen vår etik och hur ska ljus och mörker falla över människans historia?

Också den här bokens premisser är tydliga. Ett ödeland framträder likt en obehaglig viskning redan under de första sidorna, och i den framtiden har naturen brutit samman inför människans övergrepp. Det skulle kunna kallas en afrikansk dystopi och när valarna till slut tappar livslusten kastar de sig upp på stränderna. Där lämnas de att ruttna bort. Hon målar flyhänt upp bilder av en dödsdömd värld med både frislavar och militärregim där allt vi nu har omkring oss har förpassats till det förgångna.

Bokens huvudperson är en åldrad kvinnlig författare, och som sådan ställer hon oss till svars när vi glider allt längre in i de snäva labyrinter som kan vara både salig dröm och svart verklighet. Romanens persongalleri är blygsamt och består egentligen bara av författaren och hennes mentor, den aktade professorn, också han författare, och tjänaren Matus på gården där hon sedan länge lever som bannlyst novellist. I det här scenariot är böcker och läsning förbjudna och övertramp bestraffas sällan med mindre än döden.

Professorn och författaren möts i hemlighet för att lysa upp det sista av litteraturens kvarlåtenskap. Deras egna böcker säljs inte och de enda läsarna de har att tillgå är varandra.

På olika sätt har de isolerats från omvärlden och skriver bara för att hjärtat önskar berätta. Schonstein drar här litteraturens roll till sin spets; vad är egentligen en människa utan text, och vad kan finnas av en värld där man inte tillåts drömma? I något avseende återkommer hon till sin grundtes; människan är en olidligt grym härskare, över både natur och liv.

På få håll i boken vet vi vilka regler som gäller och hur vi ska förhålla oss till materialet. Vi tvingas mellan tillstånden när Schonstein hela tiden omkullkastar vad vi tror är historiens färdriktning. Ingenting kan tas för givet.

Det bör sägas att berättargreppet är välbekant och på så sätt presenteras det inte något helt nytt i ”Mästarens list”, men vad gör det när vi håller andan inför resultatet. Att kunna bära fram ett begagnat redskap och fylla det med så mycket stilistiskt skimmer och en alldeles förunderlig historia kräver sin kvinna.

Med tanke på detta blir också den underbara översättningen av Aslög Pontara särskilt viktig, originalspråkets nyanser är ju så små och fint framarbetade.

Hädanefter håller jag ögonen på Patricia Schonstein, både för prosan, som kräver något av oss läsare, och det fina hantverket som vittnar om en hårt arbetande författare som tar publiken på allvar.

Vackrare och intelligentare litteratur når oss sällan.