Jag tror att Palmkvist håller på att muta in ett alldeles särskilt område i den svenska romanen. Det handlar om hans ovanliga känslighet för textens resonans, hans förmåga att avlyssna.
— Göteborgs Posten
 1976. Platsen är okänd.

1976. Platsen är okänd.


Om Conny Palmkvist

Det finns en kortversion ...

Hårda fakta är alltid enkla att förmedla: Jag är född 1973, och uppväxt i den lilla byn Jonstorp. Fram till 2017 skrev jag sju romaner och en intervjubok om folk i Helsingborg, och tilldelades under samma tid bland annat Helsingborgs Dagblads kulturpris, Umeå novellpris och Selmapriset (mer om priser längre ner på sidan).

Mina böcker är utgivna på förlag som Bokförlaget Mormor (2016), Brombergs bokförlag (2009), Bokförlaget Forum (2005 & 2007), Bucket List Books (2014 & 2015) och Bokförlaget Arnold (2011).  

När jag inte skriver mina böcker arbetar jag som redaktör, litteraturkritiker, spökskrivare och copywriter. Jag bokas av små och stora företag, men även av privatpersoner som tagit sina författarambitioner ett steg vidare. De skickas till mig på rekommendation, eller så har de läst någon av mina böcker. Inte sällan undrar de varför jag hamnade här, med just det här arbetssättet. De har hört eller sett att jag alltid letar efter direkta kopplingar till lyssnaren. Min stil är närgången och språket följer innehållet. Ord för ord. Jag hör rytmen, ser flödet på ett lite udda sätt. Oavsett vad jag skriver. Jag kan inte hjälpa det. Det är den korta versionen. 

... men kanske borde du veta det här också

Vägen fram till min första bok var inte den vanliga. Jag tror nästan jag hade orden inom mig redan från början, och när de väl kom fram i tolvårsåldern hade de redan en stil och klangbotten. Måhända att jag lånade ett par ord från andra textförfattare (Paul McCartneys Elenor Rigby var nog den första stölden), men efter hand som livet hände omkring mig fick jag hitta mina egna vägar.

Min far drack och min mor var en ängel. Han gjorde på sitt sätt, hon på ett annat. Och ja. Hon räddade mig, men allt går inte att rädda när för mycket händer hos en far. För en ung pojke in en by är det inte heller så enkelt förhålla sig till att alla vet vad ens far gjort eller sagt. Vad som hänt. 

En gång satt jag i baksätet på bilen när polisen stannade mig och min far på väg ner till ishallen. Efter att han fått blåsa och kontrollen visade på en stor mängd alkohol fick vi vända hem, men då satt jag i baksätet på en polisbil. Sju år gammal. Allt sånt landar i själen och till slut får det inte plats.

Jag började skriva dikter. Låttexter. Jag hade inget val. 

När åren sedan gick förföll den man som borde varit min närmsta vän. Strax innan min femtonårsdag dog han och jag var faderlös. Jag skrev en dikt som hette När jag var fjorton år dog min unga far. Kanske mitt första riktiga försök att fånga upp något.

En del av skammen jag bar med mig bestod av att livet nu plötsligt var enkelt. Min far var borta, jag behövde inte längre skämmas över honom. Lugnet bestod dock inte länge. När jag fyllde sjutton fick min mor diagnosen bröstcancer och jag förlorade återigen mig själv i avståndet till en förälder som måste slåss mot livet. Åren mellan 1990 och 2003 fick min mor se sig själv bli friskförklarad och sjukförklarad om vartannat, till dess att jag satt med hennes hand i min och såg det sista andetaget tona ut. Hon öppnade ögonen precis då, såg rakt på mig. Och sedan var det över.

Allt det har en plats i mitt liv som författare. Jag hämtar tonen därifrån varje gång. Jag lämnade min mors dödsbädd och åkte hem och satte mig i en övergiven garderob på två kvadratmeter, där jag sedan förblev under sex månader. Jag blev den jag skulle vara när jag nedtecknade boken om henne och mig. Ur mig kom ett trettioårigt liv av skrivande, men också ett ämne som inte gick att undfly.

När jag skickade in manuset våren 2004 fick jag svar efter tre dagar, kontraktet kom med posten veckan efter.

Men ja. Nu har jag redan använt för många ord. Eller kan man se det som att jag har använt precis den mängd ord som behövdes? Som författare har jag levt ett liv nästan hudlös. Känsligheten och tonsäkerheten är två saker brukar man nämna när man talar om mina böcker. Nu vet du var det kommer ifrån. Att vara personlig och nära är min stil. Likväl som att jag vänder på orden lika noggrant vid varje tillfälle. Jag har inget val.

Det var så jag gjorde från början. Det är så jag gör nu. Om det finns någon att tacka, så är det min gode mor, som gav mig utrymme att hitta orden, och min fulle far, som jag har försökt skriva hel ända sedan barndomen. 

Priser & stipendier

Helsingborgs Dagblads kulturpris 2007

“För ett författarskap i spännande utveckling, krönt av årets roman Två hus vid slutet av en väg, en berättelse i den magiska realismens anda om våld och utsatthet.”

Ur artikeln i Helsingborgs Dagblad: HD:s kulturpris 2007 gick till en författare som lever på hoppet. På söndagskvällen fick en tacksam Conny Palmkvist ta emot blommor, konstverk, diplom samt 50 000 kronor. Priset delades ut under en ceremoni på Helsingborgs konserthus under söndagskvällen, bara minuter innan symfoniorkesterns årliga julkonsert. 

 

Umeå Novellpris 2009

“Umeå Novellpris 2009 går till författaren Conny Palmkvist som med föredömlig konsekvens, lokal tonträff och personlig språkkänsla gestaltar en grupp unga pojkars handgripliga möte med vuxenvärlden.”

Fler än 1044 skribenter deltog och prissumman var 100.000 kr. Juryn bestod av Per Olov Enquist, Svante Weyler, Gunnar Balgård, Peter Kihlgård, Kerstin Wixe och Elin Claeson.

 

Selmapriset 2015

"En sådan roman är ”De flyende skyldiga”, med vilken Conny Palmkvist lyckats skapa en skakande berättelse om det fulaste och det vackraste i den mänskliga naturen, som stannar kvar i läsaren för evigt.”

Hela motiveringen löd: ”Det finns ingen brist på böcker som utspelar sig under andra världskriget, och ofta upplever man som läsare att miljövalet är närmast opportunistiskt. Som om författaren använder fasan som en energikälla, och därmed tar en genväg. Men då och då dyker det upp en roman som tar med läsaren till de där hemska åren, av en författare som gjort sin läxa, som vägrar sentimentalisera eller dramaturgisera i onödan, och man befinner sig som läsare plötsligt DÄR – mitt i stormens öga – utan att veta hur kriget ska sluta, utan att hitta någon väg ut, öga mot öga med både ondskan och sig själv. En sådan roman är ”De flyende skyldiga”, med vilken Conny Palmkvist lyckats skapa en skakande berättelse om det fulaste och det vackraste i den mänskliga naturen, som stannar kvar i läsaren för evigt.” / Sigge Eklund, juryordförande

Selmapriset delas ut av Lava förlag och Tidningen Skriva.  År 2015 utsågs Conny Palmkvist till vinnare med sin roman De flyende skyldiga. 

Prissumman var 20.000 kronor och ordförande i jurygruppen var Sigge Eklund. 

 

Författarfondens arbetsstipendium

Författarfondens arbetsstipendium erhölls 2005, 2007, 2009, 2011 och 2016.

 

Fotokopieringsfondens stipendium

Conny Palmkvist fick ett stipendium från Fotokopieringsfonden 2013 och 2017.

 

Årets Jon 2009

"Conny Palmkvist har med sina texter gett vår by en plats på den svenska litteraturkartan. Hans författarskap bidrar till att ge röst åt ett Sverige som lätt kommer bort i ett samhälle som i stigande grad belönar storskalighet."

Utmärkelsen Årets Jon utdelas av Jonstorps Byalag till en person som på ett föredömligt sätt verkat för Jonstorp.
 

Helsingborgs stads kulturstipendium 2006

“I år har kulturnämnden beslutat lämna kulturstipendium till en författare. Det var nästan tio år sedan det senast hände, att kulturstipendiet gavs till området litteratur." 

Kulturnämnden i Helsingborg delar ut kulturstipendium för att stödja och uppmuntra till fortsatt konstnärligt skapande för unga personer. Prissumman var 30 000 kr.

Hela omdömet löd : 

"Helsingborgs stads kulturstipendier har delats ut sedan 1959 till sammanlagt 182 stipendiater. 15 av dessa stipendier har gått till litteraturområdet. I år har kulturnämnden beslutat lämna kulturstipendium till en författare. Det var nästan tio år sedan det senast hände, att kulturstipendiet gavs till området litteratur.

Många skriver på kammaren, betydligt färre blir publicerade och cirka en promille av de manus som sänds in till de svenska förlagen blir utgivna. Litteraturupplevelsen är en personlig och för andra en osynlig händelse. Läsupplevelsen är tyst, och utspelar sig rakt igenom, i vårt inre.

Litteraturen har pga av sin karaktär och av tradition inte haft tillgång till lika många arenor som tex musiken och konsten, för att möta sin publik och för att få kommentarer och respons. Under senare år har dock en ny arena för publicering av text utvecklats på Internet, genom bloggar och sajter. Det var också här årets kulturstipendiat Conny Palmqvist först mötte sina läsare.

År 2003 insjuknade och avled Connys mor. Den sorg, ångest, ilska och frustration som då väcktes i Conny lyckades han fånga och formulera i korta texter som lades ut på Internet. Responsen från läsarna var omedelbar och stark. Det uppmuntrade Conny att bearbeta och sammanföra sina dagboksliknande anteckningar till det som blev debutromanen, Hej då allihopa.

Boken utspelar sig i nordvästra Skåne och Helsingborg. Vi får följa moderns sjukdomsförlopp, möten med sjukvården, de ångestladdade resorna mellan hemmet och lasarettet. Framförallt är det Connys egen inre resa som naket och ärligt skildras, med total uppriktighet och fullkomlig närvaro. Det krävs mod att skriva så.

Och boken har fått många läsare. Originalupplagan såldes i 6000 exemplar, som pocket i 8000 exemplar, och svenska bokhandlare röstade fram Hej då allihomt som månadens bästa bok i januari 2005. 

Det är en glädje för Helsingborgs kulturnämnd att så här i början av Conny Palmkvist författarväg belöna honom med ett av årets kulturstipendium."


Det som är lika i alla hans berättelser, och orsaken till att man ska läsa Vintern, är Conny Palmkvists fantastiska språk. Han skriver en svenska som är helt underbar, och som är glasklar, genomlyst och utan ett ord för mycket. Det är poetisk lyster, en sorts minimalistisk prosa. Och det är väldigt styvt gjort. Det finns nästan ingen annan i Sverige som kan skriva så här.
— Gomorron Sverige (SVT)