”Jag har jobbat i det mobila teamet sedan 2009, och vi utgår från Knutpunkten. Ofta frågar folk vad vi gör. Vad jobbet går ut på. Då svarar jag att vi pratar med ungdomar och försöker slussa dem vidare. Vi försöker motivera dem. Vi försöker hjälpa. Man ser ju mycket skit, förstås, inte minst här nere i centrum. Jag blev chockad när jag började, och blir det fortfarande. Det kommer inte lika mycket sprit från Danmark, men mer droger än tidigare. Och det kryper allt längre ner i åldrarna. Ibland känns det som om föräldrarna släpper sina barn helt fritt, som om de inte har någon koll alls. Men sedan ska man också komma ihåg att det är de vuxna som är värst. Senast igår var det två unga tjejer som blev antastade av äldre herrar inne på stationen – så tidigt som vid fyratiden på eftermiddagen. Så ja, vissa dagar är tyngre än andra. Det som motiverar mig att fortsätta med jobbet är alla de som det ändå gått bra för. Många av dem har jag kontakt med fortfarande, faktiskt. I de stunderna känner man att man verkligen har förändrat något. Att man gjort skillnad.”