”Jag jobbade på lager innan, men har alltid velat bli brandman. Jag växte upp på Dalhem och varenda gång jag såg rökpelarna från övningarna på brandstationen, så cyklade jag dit för att kolla läget. Och sedan kom jag till en punkt när jag var tvungen att bestämma mig för vad jag ville göra med mitt liv. Så jag sökte utbildningen till brandman. Problemet var att jag aldrig hade lärt mig simma ordentligt. Jag kunde ta mig 25 meter i bassängen på en bra dag, men visste samtidigt att vi skulle simma 200 meter första dagen på utbildningen. Så jag tränade hårt för att lära mig – det är inte lätt i vuxen ålder. Men till slut klarade jag det, och sedan kom den där första dagen … Jag var så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Och när vi skulle börja sa läraren: Okej, nu värmer vi upp med 200 meter innan vi börjar … Hur ska det här gå, tänkte jag. Det kommer att bli problem. Är bara själva uppvärmningen på 200 meter? Och sedan, ja … vi var tvungna att stanna i bassängen i tre timmar, utan att röra kanterna och botten, samtidigt som vi gjorde en massa övningar. Det var den värsta dagen i mitt liv. Som tur var fanns det folk där som hjälpte mig, och stöttade upp mig. Det är bra killar. Och vet du – jag klarade det. Under hela utbildningen jobbade jag stenhårt med just simningen och tränade flera gånger i veckan. Det roliga är att jag i höstas sökte en tjänst som räddningsdykare. Det gör mig oerhört stolt. Från 25 osäkra meter till att försöka bli räddningsdykare. Visst, jag fick inte jobbet den här gången. Men jag gjorde inte bort mig på testerna heller. Jag tog fighten. Man måste ta fighten. Och jag älskar jobbet jag har. Jag ler varje dag när jag ska gå hit."