Det är så lätt att glömma hur det var innan. Alltså tidigare. Allt för sällan hinner jag stanna upp och fundera på vad som har hänt under karriären. Var har definierat mig som författare?

Mycket, så klart. Men den här recensionen av Vintern på SVT förändrade mycket för mig.

Den ledde på sätt och vis fram till Sundets röda nejlikor.

Kort utdrag från recensionen, som gjordes av Yukiko Duke:

"Det som är lika i alla hans berättelser, och orsaken till att man ska läsa Vintern, är Conny Palmkvists fantastiska språk. Han skriver en svenska som är helt underbar, och som är glasklar, genomlyst och utan ett ord för mycket. Det är poetisk lyster, en sorts minimalistisk prosa. Och det är väldigt styvt gjort. Det finns nästan ingen annan i Sverige som kan skriva så här."
/ Yukiko Duke, Gomorron Sverige (SVT)

Vad kan man säga?

Det är så fantastiskt att man har dessa läsare.