Ur det blå kommer så plötsligt beskedet att Fyra minuter över tolv är såld till … Taiwan.
Det blir förlaget Delight Culture som ger ut den där nästa år.
Det innebär att jag nu finns i tre stora länder i Asien.
Sammantaget är rättigheterna sålda till:
Taiwan, Delight Culture
Japan, Sayzansha
Holland, Kluitman
UK, Hachette Children's Group
USA, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
South Korea, Lime
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
Ett utdrag (men läs gärna hela i bilden ovan):
“I en helt vanlig berättelse om familj och sport lyckas Conny Palmkvist få in de stora frågorna om allas värde och tillhörighet utan att det blir smetigt. Det är så lätt att relatera till Gunnar, för vem har inte skämts över en pinsam förälder eller ett jobbigt syskon? Det hör till livet, precis som att det ibland smärtar när man får syn på vem man är och vad man håller på med. Det här är perfekt för alla som vill läsa om fotboll, men också få lite extra på köpet. Det svider, men på ett väldigt bra sätt."
Åh, idag! Den trettonde januari! Hurra! Det är release för min nya barnbok på Bonnier Carlsen. Den heter "Det är en evighet till stjärnorna" och jag älskar verkligen den här historien, som har så mycket hjärta.
Tack för att ni läser!
Och tack för den fantastiska illustrationen till omsaget Jonnie Holmberg (jonniekay_art).
Från förlaget
”Om du vill vara den bästa spelaren måste du vara den bästa människan." - Fotboll, syskon och en silverdollar när Conny Palmkvist skriver för unga läsare
Gunnars strategi i skolan är enkel: Gör så lite väsen av dig som möjligt. Men på rasterna spelar han fotboll, och trots att Gunnar aldrig varit med i något lag är han så bra att han får spela med de äldre på skolan.
Varje morgon ser alla på skolgården, även de på fotbollsplanen, hur taxibilarna kommer. De sticker ut, och det är ju det värsta man kan göra. Det som ingen vet är att Gunnars syster är en av de udda fåglarna som släpps av, och han är beredd att göra allt för att dölja det. Och när han får chansen att på riktigt ändra på allt och få henne att försvinna - då gör han det! Men ingenting blir som han tänkt sig.
Det här är en bok om familj, om utanförskap och om att passa in. Det är en bok om kjamar, ett magiskt mynt, en försvunnen mamma och den viktigaste fotbollsmatchen genom tiderna.
Conny Palmkvist har ett helt eget sätt att skapa en alldeles särskild stämning. Med lätt hand bygger han en mystisk sagokänsla, mättad av känslor, samtidigt som läsaren får en riktig bladvändarläsupplevelse. Andra böcker för unga läsare av Conny Palmkvist är ”Mina fem regler för livet”, ”Fyra minuter över tolv” och ”Femtiofem meter under ytan”.
Om ”Mina fem regler för livet”:
"...en gripande och välskriven mellanåldersbok, med humoristiska inslag, som inte väjer för de mörka sidorna i tillvaron. Slutet inger hopp." Dag Hedberg, BTJ-häfte 8, 2021.
Om ”Fyra minuter över tolv”:
"Väldigt starkt och berörande om liv, sjukdom och kärleken i en familj" Vi Läser
Om ”Femtiofem meter under ytan”:
"Palmkvist visar återigen att han till fullo litar på barnets förmåga att självständigt läsa, tolka, känna och tänka." Anna Bjurströn, BTJ-häftet nr 21, 2023.
När litteraturkritikern Johanna Cassiers på det välkända dagbladet Het Nieuwsblad i Nederländerna (275.000 upplaga) väljer ut årets bästa fem barnböcker toppas listan av min "Fyra minuter över tolv." Så otroligt fint.
I sammanfattningen skriver Johanna:
1. Conny Palmkvist – ‘The train of four past twelve’
"When Nicolaus flees from his dying mother’s room, he discovers that there is a train running under the hospital that can take you back in time. A magical-realistic story that uses its poetic, reflective language to show how a child tries to grasp the fleeting nature of time."
Läs mer här: https://www.nieuwsblad.be/cnt/dmf20241218_96268837
När Barometerns litteraturkritiker väljer årets bästa barn- och ungdomsböcker hamnar "Femtiofem meter under ytan" på en vacker tredje plats i Louise Buenafe Misténs sammanställning. Otroligt fint
"Conny Palmkvist är en mästare på att skriva lättsamt och roligt om sådant som är svårt och jobbigt. I den tredje delen om Julaftonsgatan läser vi om Bengt-Gustav och hans nedgångna pappa som ofta klagar över allt som gått fel i livet. Men när Bengt-Gustav får chansen att resa tillbaka i tiden och ändra sin pappas gamla misstag blir allting plötsligt ännu värre än förut! Vad ska han göra nu då?"
Artikeln: https://www.barometern.se/2024-12-21/arets-basta-barn-och-ungdomsbocker-recensenterna-valjer/
Min barnbok Femtiofem meter under ytan har sålts till Nederländerna, och följer därmed upp den lilla succén som Fyra minuter över tolv gjort där nere.
Jag är otroligt glad över att min agent Salomonsson lyckas så fint med mina böcker, och särskilt glad över att Jeska Verstegen ska illustrera även den här, och att den ges ut på samma förlag (Kluitman).
Vilka otroliga nyheter på en fredag, och allt.
Mer information följer så småningom, men det ser just nu ut som att den släpps nästa höst, som tidigast.
Vad är väl ett brev? Kanske inget. Eller allt.
Med posten kom idag ett handskrivet meddelande till mig från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark. Och det var så fint och personligt - innehållet stannar helt hos mig.
Jag vill ändå dela själva upplevelsen, eftersom det rör Den som inte saknar dig.
Bokens huvudperson Hanne, nu 98 år gammal, blev lyckligare än man kan föreställa sig över brevet. Det var en stor stund för henne och länge tryckte hon kuvertet mot sig och uttryckte sin beundran för drottningen, som tagit sig tid.
Vi lade mycket själ och hjärta i historien om Hanne och Kim. En bok jag kanske skrev bara för mig själv, och inte för publiken, om man kan säga så. Men det är ju sant. Och boken är sann.
Kim Malthe Bruun var just sanningens budbärare. Vi följde därför hans väg.
Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark kände naturligtvis till historien om Hanne och Kim sedan tidigare, så varsamt berättad av Kim själv i hans bok från 1945 - ett verk som funnits med danskarna i alla år.
Jag och Hanne belyste kanske andra delar i det vi skapade.
Drottningen bad också om att få läsa bok nummer ett i serien, som handlar om de danska flyktingarnas väg mot Sverige 1943-1945 (Sundets röda nejlikor).
Den skickas på måndag.
Efter den omtumlande dagen tänkte jag på min mor, borta sedan länge. Om hon bara fått vara här och uppleva dessa små saker som nu sker.
Allt är till dig, vill jag säga.
Jag vill tro att du vet det.
Brevet från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark fick stanna hos Hanne, som lade det i sin särskilda låda med viktig korrespondens. I den lådan finns också det sista brevet som Kim en gång skrev till henne.
“Det här är en berättelse som skulle fungera väl för högläsning eller enskild läsning för diskussion i ett klassrum på högstadiet, men fungerar lika bra för nöjesläsning för den som vill ha en berättelse med djup och känsla.”
uHc
Det är en evighet till stjärnorna. Bonnier Carlsen. 250 s. Kartonnage. 12 år och uppåt.
Publiceras i BTJ-häftet nr 23, 2024.
Lektör Cia Carlsson
Prisbelönta författaren Conny Palmkvist utkommer här med Det är en evighet till stjärnorna som är hans fjärdebok för unga. I denna bok får läsaren möta tonårige Gunnar Palmgren, döpt efter fotbollslegendaren Gunnar Nordahl och lika fotbollstokig. Fotbollen är Gunnars fristad i ett liv i kaos. Hans mamma har stuckit utan ett ord, och hans syster har en intellektuell funktionsnedsättning som i huvudet gör henne tio år yngre än sina tretton år. När Gunnar av sin granne får ett magiskt lyckomynt som kan få önskningar att gå i uppfyllelse är hans önskan en i affekt. Det här är en bok om frustration, familjerelationer och sorg, men också kärlek och glädje. Det är en bok om allas olikheter och rätten till sina känslor. Den luftiga layouten och korta meningarna gör boken lätt att läsa, samtidigt som just de korta meningarna gör varje ord värdefullt. Känslorna ligger på ytan och läsaren dras lätt med i Gunnars inre kamp. Det här är en berättelse som skulle fungera väl för högläsning eller enskild läsning för diskussion i ett klassrum på högstadiet, men fungerar lika bra för nöjesläsning för den som vill ha en berättelse med djup och känsla.
Helhetsbetyg: 4.
I am such a big fan of literature and movies from South Korea. The authors and screen writers over there are master storytellers and have a sensitivity to their work that are seldom seen in other places. I am not sure exactly why this is. I am so impressed.
As a writer I was intrigued by the Koreasn tv-series when I found them last year. “Crash landing on you” had me stunned (such a good story), and I am not sure I will ever recover from “Something in the rain.” The cast with Son Ye-jin, Jung Hae-in and especially Joo Min-Kyung (she is such a talented actor) was amazing.
All these series are the perfect mix of popular storytelling and quality.
And this year the Swedish Nobel Prize was awarded South Korean author Han Kang, she is truly one of a kind with her own special style.
South Korea is the place where it all happens.
It is not hard to understand how happy I was when I learned that my children’s book “Four minutes past midnight” where being translated to Korean. Such an honor. Finally here is the cover art, that they did a very original take on. I love it.
It is astounding to have ones work so far away in the world, and the Japanese and Korean translations are one of the nicest things I have ever experienced.
Amazing to have readers in these languages.
Thank you, and hope you like it over there.
감사합니다
Det blir på något sätt upphöjt när människor man följt hela sitt liv talar om ens böcker. Som här, när Thåström i DN berättar om min bok Sundets röda nejlikor. Thåström som jag började följa som femtonåring i replokalen i lilla Jonstorp. Jag blir djupt rörd av hans ord och tar lite extra vila idag, denna lördag.
Ur intervjun i Dagens Nyheter den 10 december 2022:
Du är å andra sidan fortsatt hängiven din bokhylla.
– Jo, jag köper för många böcker. Jag har alltid läst mycket, redan innan punken. Vi har det i släkten. Hela min familj läste mycket och det går tillbaka till mina mor- och farföräldrar, jag har böcker kvar från dem.
Senast läste han ”Februari 1933. Litteraturens vinter” av kritikern och författaren Uwe Wittstock – om hur Tyskland på några korta veckor transformerades till en diktatur. Innan dess plöjde han ”Sundets röda nejlikor” av Conny Palmqvist. En berättelse om hur svensk polis i Helsingborg tillsammans med Helsingörs syklubb – ett täcknamn – under andra världskriget räddade över tusen flyktingar från nazisterna.
– Den handlar om smugglingen över Öresund under kriget. Det är en jättefin bok som fick mig att storgråta.
Jag skäms nästan. Idag satt jag på ett café i Helsingborg och kände tårarna i ögonen. Det gick inte att undvika. Nederländska översättningen av min barnbok Fyra minuter över tolv hade under hela augusti förstaplatsen på en topp 40-lista över de mest älskade barnböckerna i landet. Hur andas man?
Det går nästan inte att beskriva hur stort det är att den här boken nu gör väsen av sig i stora världen, inte minst eftersom den är ämnad för de barn som kanske inte får några böcker skrivna till sig. De som sörjer, och lever under svåra förhållanden.
Precis som det är i alla mina barnböcker.
Vem kunde tro detta? Så vackert.
Illustration Jeska Verstegen
A small selection of quotes.
Your story really touched my heart. It was the first time ever, tears rolled down my face while reading and illustrating a story. Thank you for writing this incredible book. I couldn’t help thinking it was a very personal story for you as well. I take my hat off to you.
/ Jeskta Verstegen, illustrator of the book in the Netherlands
I don't think I've ever read a more beautiful story about saying goodbye, mourning and letting go, and one that feels so comforting in such an extraordinary way.
5 stars out of 5
/ sheila_hjv_inbooks, Goodreads, Netherlands
From the very first page I had tears in my eyes! What a beautiful, moving story. I completely understand why this book is in first place in the children's book top 40 this month. But not only children, adults should also have read this book.
5 stars out of 5
/ Susan Wijbrandts-Pelk, Goodreads, Netherlands
What a beautiful and compelling book about farewell. Conny Palmkvist knows how to touch me as a reader with just the right words and sentence structure! Lammie Post-Oostenbrink's translation completely sold me on this book. Philosophical with food for thought, because what things would I put right if I had the chance to do so?
5 stars out of 5
/ Nick Kolhek, Netherlands, Goodreads
Sometimes it really isn't easy to write a review. A book for young children from the age of 11 can be so moving that the lump in your throat just won't go away even while you're writing it. And actually I can't say anything other than that this book about twelve-year-old Nicolaus is so beautiful. // It is really a book about letting go and saying goodbye. It is full of wisdom, which I often took the time to read again. One of the most special pieces of wisdom is the word “goosebumps”. “That's what you get when your heart freezes to pieces from all the sadness you carry on your soul.” A children's book that is also very suitable for adults and older youth.
/ from the literature site Boekenbijlage.nl
This is a book that offers comfort and hope. Don't expect an unexpected twist, because some moments are simply irreversible. Things are simply not more beautiful than they are, but you can influence the way you deal with them. And sometimes you even have the opportunity to use that experience to help others. A wonderful book that you should not miss!
5 stars out of 5
/ Rubén Rodriguez da Silva (bookstore review), Netherlands, Libris
This book is heartbreaking but beautiful at the same time. A small book about great feelings that stays with you and resonates. A beautiful book that excels in originality for readers aged 10 and over.
/ hetboekenrijk.com, Netherlands
What a beautiful and sensitive book about saying goodbye to a mother! I read it in one sitting, I simply couldn't put it down. Everything is right about this story, the sentences and the words. And everything is beautiful and sad at the same time in this story.
5 stars out of 5.
/ Pauline, Netherlands, Goodreads
I don't often read a children's book, but with this one I felt like I shouldn't miss it. And rightly so, I say now. What a writer, this Conny Palmkvist. Nothing but love for this beautiful and heart-wrenching story!
/ PollyEvaHatloy, Netherlands, www.hebban.nl
This beautiful children's book is just as good for adults. // The story of Nicolaus who wants to correct the 'mistakes' he made in the relationship with his mother before her death is heartbreaking, beautiful, sad and recognizable. Who wouldn't want that - to solve everything, fix it and hopefully change the future. In his various attempts he always chooses different moments to return to. We as readers receive tips. At the end of the story, it turns out that they are not just about time travel - but about life itself.
Although this book may sound heavy and sad, it is not a book to be afraid of. Above all, it is a book about life, about together, about beautiful moments.
“You are the light, Nicolaus. Or no, you carry the light.”
5 out of 5 stars
/ Saar Steverlinck, Netherlands, GoodReads
The train from four over twelve is an incredible and magical story for everyone from about 9 years and can reliably offer in case of loss. After reading this book I know … ”goose bumps of the heart”, exists.
5 out of 5 stars
/ Je@net, Instagram, Netherlands
An incredibly moving story about sadness, acceptance, letting go, farewell, pain, grief and love. Very special. I read it in one sitting and really had to shed a tear while reading. What a beautiful book!
/ www.biebmiepje.nl (reading blog)
Moving, heart-warming, beautiful, magical and emotional - all the feels. What a story with life lessons, recommended for young & old! — Rating: 5★
/ lesley.onbookstagram, Instagram, Netherlands
This children's novel is compelling, moving and magical at the same time. I read the book with a smile and a tear. // The story is poetic, comforting and really moving. Highly recommended for young and old, a handle during a sad period.
/ Kinderboeken Journal, Netherlands
A beautiful children's novel, which I read with a smile and a tear. A book full of love and warmth, but also fear and sadness. This is an extremely valuable book for the upper grades about death. I think that regardless of whether or not children encounter death at a young age, this book is very valuable and should be read by every child!
/ juf_ilona, Instagram, Netherlands
The story grabbed me right from the first page. I couldn't put it down. I had to know what would happen and what choices Nicolaus would make. So I read it in one sitting. Thank you @conny_palmkvist and @kluitman for this beautiful book. You gave me goosebumps several times. Wow! What a special and moving story. Also a shout-out to Jeska Verstegen for the beautiful illustrations!
/ jufvangroep3, Instagram, Netherlands
Beautiful! After reading the book in a few hours, I say with tears in my eyes and full of conviction: Beautiful. It is so special how a book can make you empathize with Nicolaus in this way, who is about to lose his mother. The story takes you along in the process of letting go, losing and grieving. Described in an impressive way.
5 out of 5 stars
/ Iris Pethke, Goodreads, Instagram
The theme of grief and loss is beautifully described. It is truly moving to experience such a difficult moment as the death of a parent through the eyes of a child. It is raw, pure and hits hard. The setting of the Last Station is described cinematically, almost like a Miyazaki animation. A truly beautiful image, powerfully detailed. This is one of those books that will stay with me for a long time. // A book that cannot be missing in the classroom or school library, go read this book!
/ jufrigoberta.com/2024/04/04/boekentip-de-trein-van-tien-over-twaalf/
A literary poetic, intense and compelling story about a boy who becomes very aware of life during the impending death of his mother. In his mother's final hours, this boy finds a floor in the hospital called 'the last station'. A place where time can be stopped and where he relives previous events from his life or decides to do something differently. A gripping book about not being able to let go of close loved ones and life in 'in between'.
/ De Grote Vriendelijke Podcast
A mesmerizing story: in short, meaningful sentences you enter the head of Nicolaus, where his despair, sadness and fighting spirit fight each other for progress. Palmkvist, a Swedish author I didn't know yet, writes poetically and dreamily, which is comforting. Recommended for those who are going through a difficult period, the words come in like a poem. This is very beautiful.
4 out of 5 stars
/ maaike-de-vries , Instagram, Netherlands
A beautiful story about saying goodbye and letting go.
/ @lees_tippie, Instagram, Netherlands
What an incredibly beautiful, moving, poignant and beautiful children's novel this is. It really is a book that, after reading it, really leaves me silent for a while. // The Train at Four Past Twelve is an extremely original, beautiful and pure and moving story about saying goodbye, mourning and letting go.
/ Kim Coenen, Netherlands, www.hebban.nl
Swedish writer Conny Palmkvist adds a wonderful element that makes the book different from many children's books about death. He takes Nicolaus via the hospital elevator to 'The last station', a place where time stands still and the past comes to life. // A special children's book about saying goodbye and about the time that slips through your fingers, even when you are only twelve.
/ www.jaapleest.nl, Netherlands
Cry cry cry 😭 (in a positive sense, because it was so beautiful).
5 stars out of 5
/ Jonne Heeling, Netherlands, Goodreads
What an incredibly beautiful story this was! // First of all, the book is beautifully written. Although it is simply prose, it reads very poetically because of the beautiful and moving statements about grief and processing that are made and punctuation and design are also used very nicely to insert pauses at the right moments, so that the reader can think about the meaning of the words (believe me, you do). // In short, I absolutely recommend this book. It is really beautiful, important and educational - not only for children, but certainly also for adults.
5 out of 5 stars
/ Nienke Hutten, Netherlands, www.hebban.nl
This book is heartbreaking but beautiful at the same time. A small book about great feelings that stays with you and resonates. A beautiful book that excels in originality for readers aged 10 and over.
/ hetboekenrijk, Netherlands, Instagram
… a comforting and hopeful story about grief, in which you become trapped for a moment and which you cannot easily shake off.
/ Trouw, Newspapper, Netherlands
A beautiful children's novel about loss and mourning by the Swedish author Conny Palmkvist, beautifully translated by Lammie Post-Oostenbrink. Add to that the beautiful illustrations on the cover and interior by Jesca Verstegen and you have a gem of a children's book in your hands.
The four past twelve train takes you into the childish experience of grief and loss. Time and again Nicolaus gets the chance to go back in time, until he realizes that an hour in the future might be more valuable. Pure, magical and a raw edge full of emotions. The train at four past twelve reads like a train. ❤️
/joyceweij.nl, Netherlands. Instagram
A moving, poetic book for groups 7 and 8 or older.
/ kilometerslezen, Instagram, Netherlands
Beautiful story about death.
5 out of 5 stars
/ evanderzanden, Netherlands, www.hebban.nl
Beautiful book.
4 out of 5 stars.
/ do (whatdoreads), Netherlands, Goodreads
The four past twelve train takes you into the childish experience of grief and loss. Time and again Nicolaus gets the chance to go back in time, until he realizes that an hour in the future might be more valuable. Pure, magical and a raw edge full of emotions. The train at four past twelve reads like a train. ❤️
/ joyceweij.nl, Netherlands, Instagram
A children's book about a heavy theme: accepting that one of your parents dies. The book is well written and really takes the reader into the emotion of the story.
4 stars out 5
/ Geert Bremmer, Netherlands. Goodreads
This book gave me goosebumps and I will recommend it to anyone looking for a book.
/ actafabulaest_, Netherkands, Instagram
'The four-by-twelve train' is a beautifully written children's book, a rollercoaster of a story and a book that leaves you with a lump in your throat all the time. You sympathize enormously with little Nicolaus, but you can also enjoy his childish 'mistakes' in the past and how he deals with this whole situation. I thoroughly enjoyed this book and definitely recommend buying, borrowing, reading or reading aloud!
5 out of 5 stars
/ Demi Stein, Netherlands, www.hebban.nl
This is one of the best children's books I have ever read! The way this book describes loss, letting go and grief from a childish perspective is so impressive! I cried so much reading this book. It hit home in no time, on so many levels! I started annotating, but eventually stopped because I was filling up the entire book!
5 out of 5 stars
/ JuffieInHetGroen, Netherlands, www.hebban.nl
I read this book and what almost never happened to me happened now. I had to cry, it touched me very much... This is an emotional book about losing a parent. It is written from Nicolaus' perspective and therefore comes across as very pure, honest and sincere. The things that go through Nicolaus's mind, his thoughts and his fears, it is truly a beautiful book. And not only for children, but also for adults. Conny Palmkvist has written a beautiful story that, I think, will be useful to many in dealing with loss.
5 out of 5 stars
/ ReadingForTheFunOf.it, Instagram, Netherlands
The story of Nicolaus and his struggle to accept the inevitable is beautifully described. What Nicolaus thinks and does is believable and he shares his emotions honestly and even with some humor. // The Train at Four Past Twelve is a beautifully compelling story about saying goodbye and mourning. An honest and also a comforting story.
/ www.waanenwijs.nl/2024/03/de-trein-van-vier-over-twaalf-conny.html
In my opinion a really beautiful book and very strongly written from the perspective of a 12 year old. This makes it very nice to read aloud, so that children can identify with the character. The subject is sad, but I don't think it's heavy. It is written light-heartedly, with some humor here and there. Highly recommended!
/ leeskracht.boeken, Instagram, Netherlands
Wow ... how Conny has poured grief, sadness and letting go into a beautiful story. It has touched me deeply.
/ Kim, Instagram, Netherlands
Palmkvist writes a beautiful book here about farewell and letting go. Tears from the first pages, because it just comes close. // Highly recommended and suitable for children aged 9 and over.
/Leesknokploeg, Instagram, Netherlands
What a beautiful book about loss and accepting it. Knowing that you are not alone. Tissues may be needed.
5 out of 5 stars
/ Lusanne Stap, Netherlands
What a beautiful and moving story 🤍
/ The Dutch Bookshelp, Danielle, TikTok
Many parents are hesitant about books about dying, while it is of course an essential part of our existence. We think it is important for children to read about saying goodbye and letting go. This moving book is written in an accessible way, takes you into the emotions of Nicolaus and leaves you with comfort and hope.
/ https://indewolken.nl/boekentips-leeftijd-10/
I really like how death and grief are discussed in this book. As adults, we find it very difficult to talk about this with children and quickly get the idea that children do not understand it - because it is a vague and invisible concept. However, I think this book very beautifully shows the emotional aspects of grief through a change in reading pace and the creation of chaos and peace in the text. Although death is not explained, it does show very nicely what it can do to a person emotionally.
/ dauntlesswxzard.reads, Instagram
One of the most beautiful books I have ever read.
/ The Dutch Bookshelp, Nicole, TikTok
I loved this book SO much.
/ Billylest, TikTok
From the first sentences of the book you are completely engrossed in the book. // So beautifully written.
/ joyce.limpens, Tiktok
The writing style is compelling and is enhanced by the beautiful illustrations by @jeska_verstegen. The writer manages to capture the complexity of emotions in an impressive way, especially in the struggle of a twelve-year-old with the impending death of his mother. The story is carefully constructed, the characters are well developed, and the thematic depth makes this book a valuable reading experience for both young and adult readers. I couldn't put the book down and finished it within an hour. A beautiful book to use in the classroom 🤍
/ deklasvanjuf_femke, Instagram, Netherlands
It is truly moving to experience such a difficult moment as the death of a parent through the eyes of a child. It is raw, pure and hits hard. The setting of the Last Station is described cinematically, almost like a Miyazaki animation. A truly beautiful image, powerfully detailed. This is one of those books that will stay with me for a long time. A book that you hope will provide support to children who experience a similar nasty situation. A book that is about the hard side of life but still manages to focus on the small but very important moments. Moments that may seem trivial but will later give us strength to move on.
/ juf_rigoberta, Instagram, Netherlands
Ultimately, 'The Train at Four Past Twelve' is a book that stays with me, because Nicolaus' powerlessness and his enormous sadness are captured so well in words. His sadness became my sadness for a moment and made me want to get on that train myself so that I could ultimately end up in that pub with my father.
/ langlevelezen, Instagram, Netherlands
I am a fan of the writing style of the book. So much is said in simple words, without overly complicated sentence structures:
"Tip 91: When something is chasing you - run from the shadows into the light. Scary things can't handle that."
Marlies Sleger describes it as follows on the cover of the book: "Beautiful youth novel about farewell and letting go" … and she is right!
/ trudie_en_tine_lezen, Instagram, Netherlands
The story thundered in. Close to the skin you despair with Nicolaus, who struggles with the worst sadness. This is a book for everyone from the age of ten. Also for adults. Because you can get courage from it, about saying goodbye and letting go.
/ detribunejunior, Instagram, Netherlands
Especially if you start this book a little unprepared, you will feel a bit raw as you step into the middle of a family drama. Along the way you read how the main character processes the situation and ultimately comes to acceptance.
And that in an imaginative, child-friendly way. It is beautiful.
5 stars out of 5
/ KoenFokkinga, www.hebban.nl, Netherlands
It is a beautiful, intense story! I definitely recommend this book!
4 out of 5 stars
/ Books & Illustrations, www.hebban.nl, Netherlands
Special and exceptionally beautiful. Reads easily.
4 out of 5 stars
/ Josca Punt, www.hebban.nl, Netherlands
A beautiful book about grief, loss, sadness and family. A book that made me shed a tear because I can understand that you want to stop time at such a moment and then it is so beautiful to write a book about it.
Also beautiful how he himself discovers the results of time travel.
A must read!
4 out of 5 stars
/ wij_3_lezen, Goodreads, Netherlands
Min lilla barnbok fortsätter sin resa över världen - nu är Fyra minuter över tolv såld till Sydkorea och förlaget Lime. Det gör mig så oerhört glad att barn där också ska få läsa om Nicolaus.
Tårarna brände lite i ögonen - kan det bli bättre än så här?
Fyra minuter över tolv är nu såld till åtta länder.
Holland, Kluitman
Taiwan
UK, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
South Korea, Lime
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come.
Förstora genom att klicka på bilden
"En vacker och relevant bok om kärlek i krigets skugga."
Mer än ett år efter att boken om Hanne och Kim släppts får den en hejdundrande recension i den stora danska tidningen Kristeligt Dagblad och kammar hem 5 av 6 möjliga stjärnor i betyg. Jag önskar att Hanne ännu var med oss, och fått se detta. Min vän, du hade blivit så lycklig och glad. Som jag är nu.
Denna respekterade och fina tidning. Jag är mållös.
Boken är inte ens översatt till danska, och ändå detta.
Vilken recension av Den som inte saknar dig.
Sam Hallam. Foto: Bildbyrån
Den här veckan har varit så fin, med så många goda nyheter. Och kanske tar den här priset på många sätt. Min vän Peter kontaktade mig och berättade att jag måste lyssna på podden Hockeypuls, där man intervjuade Tre Kronors nya förbundskapten Sam Hallam.
Det han säger berör mig extra mycket eftersom jag levde hela den första delen av mitt liv på på en hockeyrink. Dag ut och dag in, de första femton åren. Jag vet inte hur många ispass jag gjorde, men det var många. Och jag var inte helt dålig, tog mig långt fram i uttagningarna för TV-pucken på den tiden, bara en liten trupp kvar. De kallade mig och Hertl för radarparet från Jonstorp. “Nu snurrar de upp motståndarna igen.”
Nå, det är en svunnen tid. Lyssna på Sam Hallam om mina böcker ovan, en kort snutt.
Vill ni höra hela podden finns den på Expressens Hockeyplus.
Just before his terminally ill mother is about to die, twelve-year-old Nicolaus runs out of her hospital room. He takes the elevator and presses a strange red button. Time stands still and the elevator takes him to a mysterious train station beneath the hospital. The trains that run there can travel through time. Can Nicolaus go to the past to save his mother?
In this captivating, magical-realistic story, it is mainly the language itself that keeps capturing your attention. That language is poetic, contemplative and versatile.
For example, prose sentences alternate with pieces of text that look more like verses. As Nicolaus talks, he regularly pauses to think about a detail. He observes, thinks, repeats and reformulates: “A big pan of meatballs, a pan of spaghetti.” You never know in advance which detail his mind's eye will linger on. It causes the story to alternately slow down and speed up: a stylistic reflection of the theme of time.
By giving the language itself such a prominent role, the Swedish Conny Palmkvist does something that is rarely seen in children's books: a commendable show of confidence in the possibilities of young readers.
From www.nieuwsblad.be
Article can be read here
Amazing to pick this up at the post office today - a packet all the way from Japan.
So beautiful in real life - what a version of my book Four minutes after midnight.
This was a life experience for me.
Allt the countries that have translated the book have done an amazing job.
I am so grateful.
From the newspaper Trouw in the Netherlands
Book review
Youth book
Nicolaus travels back in time to prevent his sick mother from dying. A comforting story about grief.
by Bas Maliepaard, 15 februari 2024
This is not going to be light fare, as you immediately sense from the first sentences of The Train at Four Past Twelve by Swede Conny Palmkvist. But they are catchy sentences that draw you into the book: 'It is 11:54 PM. And I'm sitting here on a couch living. I'm sitting here living while other people die. Maybe right at this moment. Either now, or now.”
You understand that the main character Nicolaus (12) lives so consciously when it becomes clear that he is in the hospital and his mother is dying there. “Without her asking me if I agree.”
When the time comes, Nicolaus discovers a button in the elevator that was not there before. Here the story takes a magical turn, reminiscent of Yorick Goldewijk's (much more complex) Films that Run Nowhere. Via the button, Nicolaus discovers an old train station in the basement of the hospital. The Last Station, he hears from a woman who receives him there. Trains depart to the past, to the future and to the place where the deceased go.
Heart goosebumps
Nicolaus takes the train to his ninth birthday, because he still feels guilty about the scene he made after receiving a cheaper cell phone than what was on his wish list. During the short time travel he tries to fix that, but also to send his still healthy mother to a doctor as a preventive measure.
Nicolaus travels to the past several times and each time he returns to the hospital just before his mother's death, where almost the same thing happens as the last time, before he gets back into the elevator. What he wants most, to keep his mother alive, doesn't work.
The book therefore reads like a nightmarish course, further enhanced by the mesmerizing style, which makes Nicolaus' despair strongly palpable. He has 'goosebumps', he says somewhere; That's what you get when your heart is cold with sadness.
Nicolaus slowly learns to accept fate through his exhausting time travel. Although Palmkvist explains it a bit too much and at times verges on sentimentality, he offers a comforting and hopeful story about grief, in which you become trapped for a moment and which you cannot easily shake off.
Jag har ett fåtal gånger i livet suttit alldeles stilla vid ett bord på ett anonymt café och stirrat på mina händer. Som nu. Vid varje sådant tillfälle har jag just avslutat ett telefonsamtal, haft sorgen på tråden. Jag svarar som om allt är som vanligt, men lägger på som en fattigare människa. Och sedan, ja. Jag bara betraktar mina händer. Jag gör det för att se om de skakar.
Jag fick precis veta att min kära vän Hanne är död. Nittioåtta år gammal. Det är en ansenlig ålder och hon fick ett långt liv, men samtidigt vill jag vara tydlig med att hon inte var gammal. Snarare gjorde hon alla i sin omgivning yngre bara genom sin närvaro. Låt dig inte luras att tro att det där är floskler – hon lärde mig meditera, skratta högre och spela kastanjetter. Små genvägar till hur man suger märgen ur livet oavsett var man befinner sig.
Vi möttes som genom ödets försorg, och det var kanske den enda gången något sådant har hänt mig. Av misstag fick jag hem en bok om den danske frihetskämpen Kim Malthe-Bruun och kunde läsa hans brev från åren 1941–1945. De flesta breven skrev han till sin flickvän, och de började alla med orden ”kära Hanne”. Det var vidunderliga brev, som tycktes reflektera delar av tillvaron som nästan ingen av oss ser. Sedan togs Kim av tyskarna i Danmark och sköts till döds 1945. Jag läste allt i boken om honom en vårdag 2018.
Ungefär samtidigt som jag slog ihop boken kom min vän för att hämta mig. Vi skulle till en releasefest i Höganäs. Efter trettio minuter där ombads jag gå att tala med en kvinna i hörnet - kanske var hon intresserad av mina böcker. När jag kom fram till henne förstod jag att hon var till åren kommen, men ögonen gnistrade när hon presenterade sig. Hon sa:
”Jag heter Hanne. Det var jag som var Kim Malthe-Bruuns flickvän.”
Detta skedde en timma efter att jag för första gången läst boken om Kim och alla hans brev till … ja, Hanne. Och där stod hon nu. Vi pratade länge. Hon fortsatte:
”Kom hem till mig och prata, så ska jag baka kakor till dig.”
Så blev det.
Jag fick hennes dagböcker och brev och skrev en bok där inte bara Kims röst hördes, utan även hennes. Där hon fick komma till tals och avsluta historien om deras kärlek. Men det var inte bara en kärlek, som vi ofta använder ordet. Jag minns att jag under alla våra möten satt som lite lättare i stolen, fascinerad av hennes syn på åren utan Kim. Åren efteråt. Och jag minns hur jag efter den sista intervjun om boken blev stående i hennes farstu, liksom famlande efter orden. Nu var arbetet avslutat. Ändå var vi inte klara med varandra. Vi hade blivit nära vänner. Sedan dess träffades vi nästan varannan vecka, vår som höst.
Hur ofta får man nya vänner som vuxen? Vad har en 49-åring och en 98-åring gemensamt? Ofta ingenting. Ibland så mycket, så mycket. Jag gick aldrig med tunga steg hem till Hanne, för jag visste att jag skulle vissla när jag gick därifrån. Hon var en gåva som jag högaktade vid varje möte och jag känner hur det svider i ögonen nu, trots att jag sitter på det anonyma caféet och tittar på mina händer. På tangenterna. Orden tycks meningslösa. Varför skriver jag ens?
Hon upplevde kriget, och förlorade sin stora kärlek, men hon älskade sitt Danmark. Brevet hon och jag fick från den danska drottningen för några veckor sedan gjorde henne så lycklig.
Jag dricker mitt kaffe, men inget i rummet intresserar mig. Vinden håller på att riva stadskärnan och rådhuset tycks vibrera i grunden. Jag kan bara få mig själv till att blinka hårt igen. Hon var en så storartad och vacker människa. Det är ändå en underdrift.
Hennes vänskap var en av de största gåvor jag någonsin fått.
Vila i frid, och håll Kim hårt i handen – nu är ni tillsammans.
Sjuttiofem år senare har cirkeln slutits.
Tack för allt, för lärdomar och kakor.
Jag glömmer dig aldrig.
Författaren och kulturprofilen Mikael Rudesjö är död. När hans vän Conny Palmkvist porträtterade honom i vidstående bild sa han: ”Du har fångat min poetsjäl i den bilden”.
Bild: Conny Palmkvist
KULTUR Helsingborg
Conny Palmkvist
6 januari 2024
I litteraturen tycks något alltid ske innan samtalet kommer. En kall vind slår upp balkongdörren eller så faller en vas från bordet. Så klar blir sällan verkligheten, tänker jag. Trots det flyger en koltrast in i köksfönstret på vår gavel bara en minut innan jag får beskedet om att min vän Mikael Rudesjö har gått bort. Under mer än ett helt år har jag fördröjt ett telefonsamtal, som aldrig blev av. Nu är det för sent. Vad hade jag sagt?
Jag hade sagt förlåt, vi borde pratat mer i slutet.
Du borde hört mig säga allt detta.
När jag mötte dig, Mikael, arbetade vi båda på Helsingborgs stadsbibliotek och du drev flera kulturprojekt som fick genklang här i stan. På bokförlaget Bläckfisken gav du ut poesi, även din egen. En av de andra författarna du publicerade var Carl Einar Häckner.
Så fort tillfälle gavs uppträdde du ihop med parhästen Mikael Rasmusson i gruppen RuRa. Ni framförde dikter och musik. Finns det en skånsk scen ni inte stått på? Kanske var det din dröm om att bli en ny Lundell, som levde kvar från den där sommaren 1989. Men RuRa arrangerade också stadsvandringar runt Helsingborgs statyer, även det med lyrik. En dag sa du att du skulle vara med i Poetry slam.
Jag tänkte: Du är så modig som bara gör.
Och så startade du Poetisk Plattform.
Och tidningen Flanören.
Du vägrade förringas till den progressiva muskelsjukdom som du fått besked om under ungdomsåren, Beckers muskeldystrofi. Om den pratade vi ofta förr, du och jag. Din inställning var kristallklar.
”Man måste finnas i nuet och inte bara säga det. En gång i tiden kunde jag gå. Det kan jag inte längre. Men att tänka på att jag blir sämre och sämre vore som att dö varje dag. Det går inte. Jag älskar livet.”
Jag sparade citatet, och bar det med mig när jag lyssnade till den föreläsning du höll för att ge andra hopp. Du kallade uppsättningen ”Stark utan styrka”, och du skrattade ofta och stort när du talade. Du fann kärleken och höll fast vid den, som en poet.
Det skira ljuset fick då sippra in i texterna.
Jo, det fanns alltid eld, och glöd och du brann även för den lokala kulturscenen. Krävde att folk med rullstol skulle kunna komma in. Var fan har ni rampen?
När jag nu åter läser dina diktsamlingar slås jag av att det inte bara är orden. Det är också att vi andra ibland glömde vad som krävdes av dig för att älska litteraturen och skriva medan kroppen trilskades.
Dagen då Tranströmer dog minns jag att du helt öppet berättade om den sorg du kände. Han var en av dina stora idoler. Du skrev: ”Vi ses, Thomas, på en vit strand när jag seglar vidare.”
Då är ni där nu, tänker jag.
Men om jag avundas någon av er så blir det Tranströmer, som nu får diskutera liv och dikt med dig. Med en vän som du jublar själen. Så mycket vet jag.
Och det vackra måste få finnas i alla stunder.
Du skrev det själv.
I de dödas stad
går jag genom tysta kvarter
– hör viskande minnen
från landet bortom ljusets gräns
Här finns spår av liv
som aldrig nådde fram
Här finns också långa liv
som hittade sin plats
fann sin väg genom dagar och nätter – tog farväl med lugna ögon
