What a beautiful day - here it is, finally: the Japanese version

Amazing to pick this up at the post office today - a packet all the way from Japan.

So beautiful in real life - what a version of my book Four minutes after midnight.

This was a life experience for me.

Allt the countries that have translated the book have done an amazing job.

I am so grateful.

Helsingborg hedrar mig med en plakett i staden

Birger Sjöbergs plakett

Vad ska jag säga? Bordet jag säga något alls? Helsingborg stad vill hedra mig. De vill sätta upp en plakett till min ära i det som kallas Diktarnas Helsingborg. Tänk att dela öde med Piraten och Hasse Alfredson, och de andra. Ja, tänk att. Nu blir det sant.

Det blir ett avsnitt ur någon av alla mina böcker, med anknytning till staden, och en bild av mig. Men vilken textsnutt väljer man? Så svårt.

Och ja. Herregud, kära mor, nu tänker jag på dig och papperna vi hittade under bordet i vardagsrummet efter din död sommaren 2003.

Du hade skrivit korta noteringar på mina gamla noveller.

"Så jävla bra”, stod det mitt på en sida, och så ett hjärta.

Du som inte ens svor.

Fast ja, den gången var det liksom tvunget.

Senare fick jag veta att du sagt till din väninna att “Conny ... han kommer att bli författare. Han kommer att lyckas. Jag känner det på mig.”

Tänk om jag fått visa dig detta nya i världen: din son, grabben från byn, som nu får en plakett i Helsingborg. Birger Sjöberg får axla ansvaret och bli exemplet ovan.

Mor? Ser du det inför dig?

Där är jag sedan. Vem kunde tro det?

Allt är din förtjänst.

Beautiful review of Four minutes past midnight in big dutch newspaper

From the newspaper Trouw in the Netherlands


Book review
Youth book

Nicolaus sits on a bench living, while his mother almost dies

Nicolaus travels back in time to prevent his sick mother from dying. A comforting story about grief.

by Bas Maliepaard, 15 februari 2024

This is not going to be light fare, as you immediately sense from the first sentences of The Train at Four Past Twelve by Swede Conny Palmkvist. But they are catchy sentences that draw you into the book: 'It is 11:54 PM. And I'm sitting here on a couch living. I'm sitting here living while other people die. Maybe right at this moment. Either now, or now.”

You understand that the main character Nicolaus (12) lives so consciously when it becomes clear that he is in the hospital and his mother is dying there. “Without her asking me if I agree.”

When the time comes, Nicolaus discovers a button in the elevator that was not there before. Here the story takes a magical turn, reminiscent of Yorick Goldewijk's (much more complex) Films that Run Nowhere. Via the button, Nicolaus discovers an old train station in the basement of the hospital. The Last Station, he hears from a woman who receives him there. Trains depart to the past, to the future and to the place where the deceased go.

Heart goosebumps

Nicolaus takes the train to his ninth birthday, because he still feels guilty about the scene he made after receiving a cheaper cell phone than what was on his wish list. During the short time travel he tries to fix that, but also to send his still healthy mother to a doctor as a preventive measure.

Nicolaus travels to the past several times and each time he returns to the hospital just before his mother's death, where almost the same thing happens as the last time, before he gets back into the elevator. What he wants most, to keep his mother alive, doesn't work.

The book therefore reads like a nightmarish course, further enhanced by the mesmerizing style, which makes Nicolaus' despair strongly palpable. He has 'goosebumps', he says somewhere; That's what you get when your heart is cold with sadness.

Nicolaus slowly learns to accept fate through his exhausting time travel. Although Palmkvist explains it a bit too much and at times verges on sentimentality, he offers a comforting and hopeful story about grief, in which you become trapped for a moment and which you cannot easily shake off.

Dutch readers on Four minutes past midnight (updated 13/3 ´24)

Illustration Jeska Verstegen

Your story really touched my heart. It was the first time ever, tears rolled down my face while reading and illustrating a story. Thank you for writing this incredible book. I couldn’t help thinking it was a very personal story for you as well. I take my hat off to you.

/ Jeskta Verstegen, illustrator of the book in the Netherlands

Sometimes it really isn't easy to write a review. A book for young children from the age of 11 can be so moving that the lump in your throat just won't go away even while you're writing it. And actually I can't say anything other than that this book about twelve-year-old Nicolaus is so beautiful. It is a story about a mother who is dying. Nicolaus is in the hospital when he leaves the room where his mother is lying and his father is sitting and takes the elevator to an unknown destination. That is the fantasy part of the book, because he then leaves on a train that travels through time and where he relives moments he experienced with his mother. He experiences some things so strongly that he would like to experience them again.

Every now and then he seeks distraction by scrolling on his phone and looking up videos and photos of dogs. You notice throughout the book that he doesn't know how to deal with the situation. But my experience is that adults often don't know it either, so it is almost impossible for a twelve-year-old boy. It is really a book about letting go and saying goodbye. It is full of wisdom, which I often took the time to read again. One of the most special pieces of wisdom is the word “goosebumps”. “That's what you get when your heart freezes to pieces from all the sadness you carry on your soul.” A children's book that is also very suitable for adults and older youth.

/ from the literature site Boekenbijlage.nl

Children's books about death! They are difficult to sell because the theme sounds so heavy, but they are usually among the most beautiful books available. And it is striking that they often have a magical touch. Probably because magic and death both have something elusive about them. The Train at Four Past Twelve is an excellent example of how beautiful these types of books can be. // This is a book that offers comfort and hope. Don't expect an unexpected twist, because some moments are simply irreversible. Things are simply not more beautiful than they are, but you can influence the way you deal with them. And sometimes you even have the opportunity to use that experience to help others. A wonderful book that you should not miss!

5 stars out of 5

/ Rubén Rodriguez da Silva (bookstore review), Netherlands, Libris

This book is heartbreaking but beautiful at the same time. A small book about great feelings that stays with you and resonates. A beautiful book that excels in originality for readers aged 10 and over.

/ hetboekenrijk.com, Netherlands

What a beautiful and sensitive book about saying goodbye to a mother! I read it in one sitting, I simply couldn't put it down. Everything is right about this story, the sentences and the words. And everything is beautiful and sad at the same time in this story.

5 stars out of 5.

/ Pauline, Netherlands, Goodreads

I don't often read a children's book, but with this one I felt like I shouldn't miss it. And rightly so, I say now. What a writer, this Conny Palmkvist. Nothing but love for this beautiful and heart-wrenching story!

/ PollyEvaHatloy, Netherlands, www.hebban.nl

This beautiful children's book is just as good for adults. // The story of Nicolaus who wants to correct the 'mistakes' he made in the relationship with his mother before her death is heartbreaking, beautiful, sad and recognizable. Who wouldn't want that - to solve everything, fix it and hopefully change the future. In his various attempts he always chooses different moments to return to. We as readers receive tips. At the end of the story, it turns out that they are not just about time travel - but about life itself.

Although this book may sound heavy and sad, it is not a book to be afraid of. Above all, it is a book about life, about together, about beautiful moments.

“You are the light, Nicolaus. Or no, you carry the light.”

5 out of 5 stars

/ Saar Steverlinck, Netherlands, GoodReads

The train from four over twelve is an incredible and magical story for everyone from about 9 years and can reliably offer in case of loss. After reading this book I know … ”goose bumps of the heart”, exists.

5 out of 5 stars

/ Je@net, Instagram, Netherlands

An incredibly moving story about sadness, acceptance, letting go, farewell, pain, grief and love. Very special. I read it in one sitting and really had to shed a tear while reading. What a beautiful book!

/ www.biebmiepje.nl (reading blog)

Moving, heart-warming, beautiful, magical and emotional - all the feels. What a story with life lessons, recommended for young & old! — Rating: 5★

/ lesley.onbookstagram, Instagram, Netherlands

This children's novel is compelling, moving and magical at the same time. I read the book with a smile and a tear. // The story is poetic, comforting and really moving. Highly recommended for young and old, a handle during a sad period.

/ Kinderboeken Journal, Netherlands

A beautiful children's novel, which I read with a smile and a tear. A book full of love and warmth, but also fear and sadness. This is an extremely valuable book for the upper grades about death. I think that regardless of whether or not children encounter death at a young age, this book is very valuable and should be read by every child!

/ juf_ilona, Instagram, Netherlands

I don't think I've ever read a more beautiful story about saying goodbye, mourning and letting go, and one that feels so comforting in such an extraordinary way.

5 stars out of 5

/ sheila_hjv_inbooks, Goodreads, Netherlands

The story grabbed me right from the first page. I couldn't put it down. I had to know what would happen and what choices Nicolaus would make. So I read it in one sitting. Thank you @conny_palmkvist and @kluitman for this beautiful book. You gave me goosebumps several times. Wow! What a special and moving story. Also a shout-out to Jeska Verstegen for the beautiful illustrations!

/ jufvangroep3, Instagram, Netherlands

A literary poetic, intense and compelling story about a boy who becomes very aware of life during the impending death of his mother. In his mother's final hours, this boy finds a floor in the hospital called 'the last station'. A place where time can be stopped and where he relives previous events from his life or decides to do something differently. A gripping book about not being able to let go of close loved ones and life in 'in between'.

/ De Grote Vriendelijke Podcast

A mesmerizing story: in short, meaningful sentences you enter the head of Nicolaus, where his despair, sadness and fighting spirit fight each other for progress. Palmkvist, a Swedish author I didn't know yet, writes poetically and dreamily, which is comforting. Recommended for those who are going through a difficult period, the words come in like a poem. This is very beautiful.

4 out of 5 stars

/ maaike-de-vries , Instagram, Netherlands

A beautiful story about saying goodbye and letting go.

/ @lees_tippie, Instagram, Netherlands

What an incredibly beautiful, moving, poignant and beautiful children's novel this is. It really is a book that, after reading it, really leaves me silent for a while. // The Train at Four Past Twelve is an extremely original, beautiful and pure and moving story about saying goodbye, mourning and letting go.

/ Kim Coenen, Netherlands, www.hebban.nl

Swedish writer Conny Palmkvist adds a wonderful element that makes the book different from many children's books about death. He takes Nicolaus via the hospital elevator to 'The last station', a place where time stands still and the past comes to life. // A special children's book about saying goodbye and about the time that slips through your fingers, even when you are only twelve.

/ www.jaapleest.nl, Netherlands

Cry cry cry 😭 (in a positive sense, because it was so beautiful).
5 stars out of 5

/ Jonne Heeling, Netherlands, Goodreads

What an incredibly beautiful story this was! // First of all, the book is beautifully written. Although it is simply prose, it reads very poetically because of the beautiful and moving statements about grief and processing that are made and punctuation and design are also used very nicely to insert pauses at the right moments, so that the reader can think about the meaning of the words (believe me, you do). // In short, I absolutely recommend this book. It is really beautiful, important and educational - not only for children, but certainly also for adults.

5 out of 5 stars

/ Nienke Hutten, Netherlands, www.hebban.nl

This book is heartbreaking but beautiful at the same time. A small book about great feelings that stays with you and resonates. A beautiful book that excels in originality for readers aged 10 and over.

/ hetboekenrijk, Netherlands, Instagram

… a comforting and hopeful story about grief, in which you become trapped for a moment and which you cannot easily shake off.

/ Trouw, Newspapper, Netherlands

A beautiful children's novel about loss and mourning by the Swedish author Conny Palmkvist, beautifully translated by Lammie Post-Oostenbrink. Add to that the beautiful illustrations on the cover and interior by Jesca Verstegen and you have a gem of a children's book in your hands.

The four past twelve train takes you into the childish experience of grief and loss. Time and again Nicolaus gets the chance to go back in time, until he realizes that an hour in the future might be more valuable. Pure, magical and a raw edge full of emotions. The train at four past twelve reads like a train. ❤️

/joyceweij.nl, Netherlands. Instagram

A moving, poetic book for groups 7 and 8 or older.

/ kilometerslezen, Instagram, Netherlands

Beautiful story about death.

5 out of 5 stars

/ evanderzanden, Netherlands, www.hebban.nl

Beautiful book.

4 out of 5 stars.

/ do (whatdoreads), Netherlands, Goodreads

The four past twelve train takes you into the childish experience of grief and loss. Time and again Nicolaus gets the chance to go back in time, until he realizes that an hour in the future might be more valuable. Pure, magical and a raw edge full of emotions. The train at four past twelve reads like a train. ❤️

/ joyceweij.nl, Netherlands, Instagram

A children's book about a heavy theme: accepting that one of your parents dies. The book is well written and really takes the reader into the emotion of the story.

4 stars out 5

/ Geert Bremmer, Netherlands. Goodreads

This book gave me goosebumps and I will recommend it to anyone looking for a book.

/ actafabulaest_, Netherkands, Instagram

'The four-by-twelve train' is a beautifully written children's book, a rollercoaster of a story and a book that leaves you with a lump in your throat all the time. You sympathize enormously with little Nicolaus, but you can also enjoy his childish 'mistakes' in the past and how he deals with this whole situation. I thoroughly enjoyed this book and definitely recommend buying, borrowing, reading or reading aloud!

5 out of 5 stars

/ Demi Stein, Netherlands, www.hebban.nl

This is one of the best children's books I have ever read! The way this book describes loss, letting go and grief from a childish perspective is so bizarrely impressive! I cried so much reading this book. It hit home in no time, on so many levels! I started annotating, but eventually stopped because I was filling up the entire book! //

This book belongs on every shelf! This is one of those that belongs in every list and can be found among all those big names! This is one that everyone should read and that you won't let go of after reading it! One that finds a place in your heart and then it cannot be anything other than a great book!

5 out of 5 stars

/ JuffieInHetGroen, Netherlands, www.hebban.nl

I read this book and what almost never happened to me happened now. I had to cry, it touched me very much... This is an emotional book about losing a parent. It is written from Nicolaus' perspective and therefore comes across as very pure, honest and sincere. The things that go through Nicolaus's mind, his thoughts and his fears, it is truly a beautiful book. And not only for children, but also for adults. Conny Palmkvist has written a beautiful story that, I think, will be useful to many in dealing with loss.

5 out of 5 stars

/ ReadingForTheFunOf.it, Instagram, Netherlands

In my opinion a really beautiful book and very strongly written from the perspective of a 12 year old. This makes it very nice to read aloud, so that children can identify with the character. The subject is sad, but I don't think it's heavy. It is written light-heartedly, with some humor here and there. Highly recommended!

/ leeskracht.boeken, Instagram, Netherlands

Wow ... how Conny has poured grief, sadness and letting go into a beautiful story. It has touched me deeply.

/ Kim, Instagram, Netherlands

Palmkvist writes a beautiful book here about farewell and letting go. Tears from the first pages, because it just comes close. // Highly recommended and suitable for children aged 9 and over.

/Leesknokploeg, Instagram, Netherlands

What a beautiful book about loss and accepting it. Knowing that you are not alone. Tissues may be needed.

5 out of 5 stars

/ Lusanne Stap, Netherlands

What a beautiful and moving story 🤍

/ The Dutch Bookshelp, Danielle, TikTok

Many parents are hesitant about books about dying, while it is of course an essential part of our existence. We think it is important for children to read about saying goodbye and letting go. This moving book is written in an accessible way, takes you into the emotions of Nicolaus and leaves you with comfort and hope.

/ https://indewolken.nl/boekentips-leeftijd-10/

I really like how death and grief are discussed in this book. As adults, we find it very difficult to talk about this with children and quickly get the idea that children do not understand it - because it is a vague and invisible concept. However, I think this book very beautifully shows the emotional aspects of grief through a change in reading pace and the creation of chaos and peace in the text. Although death is not explained, it does show very nicely what it can do to a person emotionally.

/ dauntlesswxzard.reads, Instagram

One of the most beautiful books I have ever read.

/ The Dutch Bookshelp, Nicole, TikTok

I loved this book SO much.

/ Billylest, TikTok

From the first sentences of the book you are completely engrossed in the book. // So beautifully written.

/ joyce.limpens, Tiktok

The writing style is compelling and is enhanced by the beautiful illustrations by @jeska_verstegen. The writer manages to capture the complexity of emotions in an impressive way, especially in the struggle of a twelve-year-old with the impending death of his mother. The story is carefully constructed, the characters are well developed, and the thematic depth makes this book a valuable reading experience for both young and adult readers. I couldn't put the book down and finished it within an hour. A beautiful book to use in the classroom 🤍

/ deklasvanjuf_femke, Instagram, Netherlands

It is truly moving to experience such a difficult moment as the death of a parent through the eyes of a child. It is raw, pure and hits hard. The setting of the Last Station is described cinematically, almost like a Miyazaki animation. A truly beautiful image, powerfully detailed. This is one of those books that will stay with me for a long time. A book that you hope will provide support to children who experience a similar nasty situation. A book that is about the hard side of life but still manages to focus on the small but very important moments. Moments that may seem trivial but will later give us strength to move on.

/ juf_rigoberta, Instagram, Netherlands

Ultimately, 'The Train at Four Past Twelve' is a book that stays with me, because Nicolaus' powerlessness and his enormous sadness are captured so well in words. His sadness became my sadness for a moment and made me want to get on that train myself so that I could ultimately end up in that pub with my father.

/ langlevelezen, Instagram, Netherlands

I am a fan of the writing style of the book. So much is said in simple words, without overly complicated sentence structures:

"Tip 91: When something is chasing you - run from the shadows into the light. Scary things can't handle that."

Marlies Sleger describes it as follows on the cover of the book: "Beautiful youth novel about farewell and letting go" … and she is right!

/ trudie_en_tine_lezen, Instagram, Netherlands

The story thundered in. Close to the skin you despair with Nicolaus, who struggles with the worst sadness. This is a book for everyone from the age of ten. Also for adults. Because you can get courage from it, about saying goodbye and letting go.

/ detribunejunior, Instagram, Netherlands

Especially if you start this book a little unprepared, you will feel a bit raw as you step into the middle of a family drama. Along the way you read how the main character processes the situation and ultimately comes to acceptance.

And that in an imaginative, child-friendly way. It is beautiful.

5 stars out of 5

/ KoenFokkinga, www.hebban.nl, Netherlands

It is a beautiful, intense story! I definitely recommend this book!

4 out of 5 stars

/ Books & Illustrations, www.hebban.nl, Netherlands

Special and exceptionally beautiful. Reads easily.

4 out of 5 stars

/ Josca Punt, www.hebban.nl, Netherlands

Nu presenteras vem som ska läsa in “Räkna de lyckliga stunderna” som ljudbok


Trumvirvel!

Nu är det äntligen, äntligen klart att skådespelaren Katarina Ewerlöf läser in Räkna de lyckliga stunderna.

Och så glad jag blev. Det är så viktigt att rätt person tar sig an materialet.

Nu kan det inte bli bättre och jag ser med spänning fram emot resultatet.

(Bilden på henne tillhör Riksteatern)

Från Helsingborgs Dagblad: Mikael, med en vän som du jublar själen

Författaren och kulturprofilen Mikael Rudesjö är död. När hans vän Conny Palmkvist porträtterade honom i vidstående bild sa han: ”Du har fångat min poetsjäl i den bilden”.

Bild: Conny Palmkvist

KULTUR Helsingborg

Conny Palmkvist

Mikael, med en vän som du jublar själen

6 januari 2024

I litteraturen tycks något alltid ske innan samtalet kommer. En kall vind slår upp balkongdörren eller så faller en vas från bordet.  Så klar blir sällan verkligheten, tänker jag. Trots det flyger en koltrast in i köksfönstret på vår gavel bara en minut innan jag får beskedet om att min vän Mikael Rudesjö har gått bort. Under mer än ett helt år har jag fördröjt ett telefonsamtal, som  aldrig blev av. Nu är det för sent. Vad hade jag sagt? 

Jag hade sagt förlåt, vi borde pratat mer i slutet. 

Du borde hört mig säga allt detta.  

När jag mötte dig, Mikael, arbetade vi båda på Helsingborgs stadsbibliotek och du drev flera kulturprojekt som fick genklang här i stan. På bokförlaget Bläckfisken gav du ut poesi, även din egen. En av de andra författarna du publicerade var Carl Einar Häckner. 

Så fort tillfälle gavs uppträdde du ihop med parhästen Mikael Rasmusson i gruppen RuRa. Ni framförde dikter och musik. Finns det en skånsk scen ni inte stått på? Kanske var det din dröm om att bli en ny Lundell, som levde kvar från den där sommaren 1989. Men RuRa arrangerade också stadsvandringar runt Helsingborgs statyer, även det med lyrik. En dag sa du att du skulle vara med i Poetry slam. 

Jag tänkte: Du är så modig som bara gör. 

Och så startade du Poetisk Plattform.  

Och tidningen Flanören.  

Du vägrade förringas till den progressiva muskelsjukdom som du fått besked om under ungdomsåren, Beckers muskeldystrofi. Om den pratade vi ofta förr, du och jag. Din inställning var kristallklar.  

”Man måste finnas i nuet och inte bara säga det. En gång i tiden kunde jag gå. Det kan jag inte längre. Men att tänka på att jag blir sämre och sämre vore som att dö varje dag. Det går inte. Jag älskar livet.”

Jag sparade citatet, och bar det med mig när jag lyssnade till den föreläsning du höll för att ge andra hopp. Du kallade uppsättningen ”Stark utan styrka”, och du skrattade ofta och stort när du talade. Du fann kärleken och höll fast vid den, som en poet.  

Det skira ljuset fick då sippra in i texterna.  

Jo, det fanns alltid eld, och glöd och du brann även för den lokala  kulturscenen. Krävde att folk med rullstol skulle kunna komma in. Var fan har ni rampen? 

När jag nu åter läser dina diktsamlingar slås jag av att det inte bara är orden. Det är också att vi andra ibland glömde vad som krävdes av dig för att älska litteraturen och skriva medan kroppen trilskades. 

Dagen då Tranströmer dog minns jag att du helt öppet berättade om den sorg du kände. Han var en av dina stora idoler. Du skrev: ”Vi  ses, Thomas, på en vit strand när jag seglar vidare.”

Då är ni där nu, tänker jag. 

Men om jag avundas någon av er så blir det Tranströmer, som nu får diskutera liv och dikt med dig. Med en vän som du jublar själen. Så mycket vet jag.  

Och det vackra måste få finnas i alla stunder.  

Du skrev det själv. 

I de dödas stad 

går jag genom tysta kvarter 

– hör viskande minnen 

från landet bortom ljusets gräns 

Här finns spår av liv 

som aldrig nådde fram

Här finns också långa liv 

som hittade sin plats 

fann sin väg genom dagar och nätter – tog farväl med lugna ögon

Den svenska ambassaden i Berlin har tillsammans med den danska bjudit in mig som talare

Den svenska ambassaden i Tyskland har tillsammans med den danska bett mig hålla ett av öppningstalen i Berlin, när de organiserar en utställning om de danska judarnas flykt till Sverige 1943.

Jag deltar i så fall tillsammans med författaren Simon Kratholm Ankjærgaard, den tyska regeringens särskilda kommissionär mot antisemitism, Felix Klein, Sveriges ambassadör Veronika Wand-Danielsson och Danmarks Susanne Hyldelund.

Om jag tackar ja kan ni se mig på de nordiska ambassadernas Felleshus i Berlin den 24 oktober.

En stor ära, naturligtvis, och en fin tanke.

Vi får se vad schemat tillåter.


Uppdatering: jag tvingades tyvärr tacka nej till denna fina förfrågan. Kanske får jag chansen i framtiden igen, men livet måste gå före.

Ett personligt brev från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark

Vad är väl ett brev? Kanske inget. Eller allt.

Med posten kom idag ett handskrivet meddelande till mig från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark. Och det var så fint och personligt - innehållet stannar helt hos mig.

Jag vill ändå dela själva upplevelsen, eftersom det rör Den som inte saknar dig.

Bokens huvudperson Hanne, nu 98 år gammal, blev lyckligare än man kan föreställa sig över brevet. Det var en stor stund för henne och länge tryckte hon kuvertet mot sig och uttryckte sin beundran för drottningen, som tagit sig tid.

Vi lade mycket själ och hjärta i historien om Hanne och Kim. En bok jag kanske skrev bara för mig själv, och inte för publiken, om man kan säga så. Men det är ju sant. Och boken är sann.

Kim Malthe Bruun var just sanningens budbärare. Vi följde därför hans väg.

Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark kände naturligtvis till historien om Hanne och Kim sedan tidigare, så varsamt berättad av Kim själv i hans bok från 1945 - ett verk som funnits med danskarna i alla år.

Jag och Hanne belyste kanske andra delar i det vi skapade.

Drottningen bad också om att få läsa bok nummer ett i serien, som handlar om de danska flyktingarnas väg mot Sverige 1943-1945 (Sundets röda nejlikor).

Den skickas på måndag.

Efter den omtumlande dagen tänkte jag på min mor, borta sedan länge. Om hon bara fått vara här och uppleva dessa små saker som nu sker.

Allt är till dig, vill jag säga.

Jag vill tro att du vet det.

Brevet från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark fick stanna hos Hanne, som lade det i sin särskilda låda med viktig korrespondens. I den lådan finns också det sista brevet som Kim en gång skrev till henne.

En lite för lång summering av året

Jag får väl sammanfatta året, tänker jag, trots att det kanske mest blir för min egen skull. Det händer mycket och man glömmer det snabbt igen när nya projekt påbörjas och måste drivas framåt. 

Någon barnbok blev det inte i år. Den släpps istället i januari 2024, men den första fina recensionen kom redan i december, så den tycker jag vi kan räkna in här. BTJ:s recensent gav den tredje delen i böckerna runt Julaftonsgatan fem av fem i betyg och skrev att

… det är allvarliga teman och tunga känslor, men också en extraordinär värme och kärlek som skildras genom jag-perspektivet. Palmkvist visar återigen att han till fullo litar på barnets förmåga att självständigt läsa, tolka, känna och tänka. Vackert, så klart, när man som författare lägger så mycket tid på ämnet.

Samtidigt drivs fortfarande filmplanerna runt Sundets röda nejlikor, och situationen ser där bättre ut än någonsin.  

Nya, fräscha krafter har tagits in i arbetet och en ny presentation har gjorts och skickats ut till större aktörer. Det som vi trodde skulle slinka oss ur händerna se nu ljust ut. Historien förtjänar naturligtvis att spridas även utanför Sveriges gränser. Jag räknar med en uppdatering under årets första månader.

Filmplanerna fortskrider under 2024 …

Den som inte saknar dig (2022) fick helt oväntat en fantastisk recension i den stora, danska dagstidningen Kristeligt Dagblad, där recensenten gav den fem av sex stjänor och skrev att det är en smuk og vedkommende bog om kærlighed i krigens skygge.

Tack för det.

Tyvärr förlorade jag bokens Hanne tidigt under året, min fina vän, som jag uppskattade så mycket. Den danska drottningen formulerade kanske förlusten bäst i det brev jag senare fick av Hennes majestät: I och med Hannes död står vi inför slutet på en era.

Hon har rätt. Det är få kvar av dessa människor som kan berätta om kriget.

Den sena våren kantades av radio- och tv-framträdanden, som på TV4. Ämnet var så klart min bok om Jane Horney – En hälsning från motståndsrörelsen. En komplex och tung bok, som försöker klargöra vad som låg bakom lögnerna och förtalet av en svensk kvinna i den svenska underrättelsetjänsten på 1940-talet.

Trots bokens svårigheter fick den ett fint mottagande av pressen och flera saker värmde och gav nya krafter. Som när Artur Szulc i Populära Histora skrev att:

En hälsning från motståndsrörelsen är inte bara en rehabilitering av Jane Horneys liv och gärning, utan förmodligen också Conny Palmkvists magnum opus.

Stort reportage i Sydsvenskan / HD

Min andra barnbok Fem minuter över tolv har fått vingar och sålts till flera länder runt om i världen. Den hamnar bland annat i Japan, Holland, Storbrittanien, Norge, Sydkorea, Albanien och Danmark. Nu säljs de andra delarna vidare i samma kanaler av min agentur Salomonsson.

Under året blev min bok Vintern ett av de verk som togs upp i avhandlingen HUNDRAÅRSFLÖDEN - Översvämningsskildringar i svensk samtidsprosa av Malin Löf Nyqvist. Hon har gjort en spännande analys av hur jag använder naturkrafterna i min bok. Eller som Malin själv skriver:

The methodological approach consists of a combined analysis of motif, genre, imagery, and the role of place and place attachment in the novels.

Bokprat i Lund

Föreläsningar och bokprat har fortlöpt bra under tiden fram till hösten, då jag åkte på en Covid, igen, och fick avboka flera tillfällen. Innan dess hann jag med en trettio platser, innefattande allt ifrån stora konsertsalar till små bokhandlare. Ibland läser jag bara högt ur en bok, ibland blir diskussionerna långa.

I oktober var jag inbjuden för att hålla ett öppningstal vid Fellehuset i Berlin av de svenska och danska ambassaderna vid en minnestunden över de danska judarnas flykt till Sverige 1943. Jag skulle delta tillsammans med bland andra författaren Simon Kratholm Ankjærgaard och Sveriges ambassadör Veronika Wand-Danielsson. På grund av sjukdom fick jag tacka nej i sista stund, men jag tar med mig inbjudan, som för mig var en stor ära. Vem vet vad framtiden hittar på?

Efter stora ansträngningar har jag lyckats identifiera Kalle Olsson, som under kriget räddade ett barn från Danmark till Sverige. Jag har lycka följa hans aktion i Köpenhamn, och sedermera den resa han gjorde från Helsingborg till Norrköping efter kriget. Han dyker nu upp under sitt riktiga namn i del två av min trilogi om Sverige och Danmark. Längre fram kommer hans historia även i en barnbok. 

Jakten på Kalle Olsson fortsätter

Just nu arbetar vi med att leta vidare i de danska och svenska arkiven för att med säkerhet kunna säga vem barnet han räddade var och hur den familjen hamnade i Sverige. Ett fascinerande arbete, som varit oförsvarbart omfattande.  

Framåt skriver jag annars intensivt på Öresundstrilogin, som kommer ut på Bokförlaget Forum från och med hösten 2024, med en del om året. Den första delen heter Räkna de lyckliga stunderna och har precis fått en säljtext, som snart publiceras.

Någon gång de närmsta åren släpps också boken om min morfars död, som jag skrev en kort roman om. Kanske är det autofiktion. Titeln är Kaffe med Nils, och även den kommer ut på Bokförlaget Forum.

Årest finaste händelse blir mejlet från förläggaren Harriet Wilson på Hachette i Storbritannien till min agentur i Sverige, där hon skrev om Fyra minuter över tolv.

Ur mejlet:

FOUR MINUTES PAST MIDNIGHT is a unique, heartfelt novel about the loss of a parent – a love letter from the author to anyone, but especially children, experiencing loss. It is quite unlike anything I’ve read before. It weaves a peculiar magic around the reader, employing magical realism and a text that sits somewhere between poetry and prose as it builds to a powerful denouement that ultimately offers comfort and hope. The author’s empathy and respect for his young readers is palpable and delivers the most poignant and important message to those experiencing grief: You Are Not Alone.

 

Min dystopi Vintern analyseras i en ny avhandling från Umeå universitet

Doktorand Malin Löf Nyqvist. Fotograf: okänd.

Det är så fint när man inser att det man gjort räknas. Inte är det varje dag precis. Men för några dagar sedan fick jag veta att man i en doktorsavhandling har analyserat min bok Vintern tillsammans med tre andra författares verk. En avhandling, ja. Vilket arbete bakom. Och jag är förstummad över vad hon ser i min bok, doktoranden Malin Löf Nyqvist. Fascinerande, vackert, spännande.

För den intresserade, hela avhandlingen https://www.diva-portal.org/.../diva2:1790438/FULLTEXT01.pdf

Artikel om avhandlingen från Umeå universitet

Klimatkrisen ger syndaflodsberättelsen nytt liv i litteraturen

NYHET Samtidens skildringar av flodvågor, dammbrott och höjda havsnivåer kretsar kring teman som mänsklighetens och kulturens överlevnad i en klimatförändrad värld, maktfördelningen i det moderna samhället samt förhållandet mellan det förflutna och framtiden. Det konstaterar Malin Löf Nyqvist i en ny avhandling i litteraturvetenskap vid Umeå universitet om översvämningen som litterärt motiv i 2010-talets svenska romaner.

Översvämning som litterärt motiv har en lång historia som sträcker sig tillbaka till de första syndaflodsmyterna i olika kulturer världen över, men i samband med klimatkrisen har översvämningsberättelser fått en ny relevans i västerländsk litteratur.

– Kopplingar till den bibliska berättelsen om Noa och arken är fortsatt vanliga i 2010-talets översvämningsskildringar. Den här typen av katastrofmotiv har dock på senare tid främst kommit att kopplas till berättelser om klimatfrågor och andra miljöproblem, säger Malin Löf Nyqvist.

Förankring i svensk tradition

Hon konstaterar vidare att även flera av de romaner som analyseras i avhandlingen dessutom är förankrade i en svensk litterär tradition av översvämningsskildringar som kretsar kring islossningar, vårfloder och de norrländska älvarnas roll i utvecklingen av det moderna, industrialiserade samhället.

– De gråbruna, slammiga, giftiga och våldsamma vattenmassor som gestaltas i böckerna har ofta en egen vilja och gör uppror mot människans försök att kontrollera den icke-mänskliga naturen.

– Genom översvämningsmotivet blir mytologiska och andliga föreställningar om vatten synliga och utmanar synen på vatten som en naturresurs som vi människor kan styra över och utnyttja som vi vill.

Konkretiserar klimatkrisen

Hon berättar också hur skönlitterära skildringar av översvämningar används i dag ofta för att framställa klimatkrisen som något konkret, med påtaglig inverkan på den lokala närmiljön, istället för ett abstrakt, globalt fenomen.

Avhandlingen visar att svenska exempel på översvämningsskildringar inte är något undantag och att många av de trender och mönster som går att hitta i den engelskspråkiga klimatfiktionen även förekommer i den svenska.

I avhandlingen analyseras tre fristående romaner för vuxna och en ungdomstrilogi: Fallvatten av Mikael Niemi, Vintern av Conny Palmkvist, Ödmården av Nils Håkanson och Ättlingarna av Mats Söderlund.

Syftet är att försöka bidra till en djupare förståelse av hur relationen mellan människan och hennes omgivning skapas och förändras i litterära skildringar av vattenkatastrofer.

Om disputationen

Avhandlingen Hundraårsflöden: översvämningsskildringar i svensk samtidsprosa finns publicerad digitalt

Disputationen äger rum fredag 15 september, kl. 13.00-15.00, i Humanisthuset, HUM.D.220

Opponent är Jerry Määttä, universitetslektor och docent i litteraturvetenskap, Historiska institutionen, Stockholms universitet.

Hachette Children’s Group i UK har köpt rättigheterna till Fyra minuter över tolv

Jag fick ta ett djupt andetag och verkligen försöka ta in nyheterna tidigare idag. Fantastiska Hachette Children’s Group i UK har köpt rättigheterna (World English) för Fyra minuter över tolv.

En enorm sak för mig - inte minst eftersom jag vidhåller att det är en av mina bästa böcker och att den sticker ut i bokfloden. Den är skriven till alla de barn som inte får många böcker skrivna till sig - de som befinner sig i den största och svåraste krisen ett barn kan hamna i: förlusten av en förälder.

Lyckan är stor här idag och blev inte mindre när jag fick veta att det tänker illustrera den, och att jag fått de bästa redaktörerna och förläggarna.

https://www.hachettechildrens.co.uk

Full pott för nya "Femtiofem meter under ytan" hos BTJ - 5/5 i betyg

Tårar i ögonen nu på morgonen när jag fick BTJ:s lektörsomdöme av min nya barnbok, Femtiofem meter under ytan. Full pott och så fint de skriver om boken (förkortat här nedan).

"Femtiofem meter under ytan är Palmkvists tredje mellanåldersbok och den knyts samman med de två tidigare genom sitt allvarliga tema, men också genom sin geografiska utgångspunkt: Julaftonsgatan i Helsingborg. Bengt Gustav Lurings pappa är världens bästa, åtminstone när han inte dricker. Men för det mesta gör han ju det och hur mycket tolvåriga Bengt Gustav än häller ut hans lurifaxar i vasken kommer pappa Luringen alltid fram ändå. Då brukar Bengt Gustav dyka långt ned i badkaret och låtsas att han är någon annan.

Femtiofem meter under ytan är en språkligt smart, humoristiskt inkännande och väl tänkvärd mellanåldersbok. Friktionen ligger i Bengt Gustavs stegvisa insikt att han inte kan rädda sin pappa på egen hand och att det är okej att be om hjälp. Sakta fyller han sin livbåt med personer som vill honom väl, utöver sin pappa. Det är allvarliga teman och tunga känslor, men också en extraordinär värme och kärlek som skildras genom jag-perspektivet. Palmkvist visar återigen att han till fullo litar på barnets förmåga att självständigt läsa, tolka, känna och tänka.

Helhetsbetyg: 5/5."


Fantastisk recension av "Den som inte saknar dig" i en av de största danska tidningarna

Förstora genom att klicka på bilden

"En vacker och relevant bok om kärlek i krigets skugga."

Mer än ett år efter att boken om Hanne och Kim släppts får den en hejdundrande recension i den stora danska tidningen Kristeligt Dagblad och kammar hem 5 av 6 möjliga stjärnor i betyg. Jag önskar att Hanne ännu var med oss, och fått se detta. Min vän, du hade blivit så lycklig och glad. Som jag är nu.

Denna respekterade och fina tidning. Jag är mållös.

Boken är inte ens översatt till danska, och ändå detta.

Vilken recension av Den som inte saknar dig.

För större text, se nedan och läs i ordning.

Förbundskaptenen för Tre Kronor berättar om när han läste mina böcker

Sam Hallam. Foto: Bildbyrån

Den här veckan har varit så fin, med så många goda nyheter. Och kanske tar den här priset på många sätt. Min vän Peter kontaktade mig och berättade att jag måste lyssna på podden Hockeypuls, där man intervjuade Tre Kronors nya förbundskapten Sam Hallam.

Det han säger berör mig extra mycket eftersom jag levde hela den första delen av mitt liv på på en hockeyrink. Dag ut och dag in, de första femton åren. Jag vet inte hur många ispass jag gjorde, men det var många. Och jag var inte helt dålig, tog mig långt fram i uttagningarna för TV-pucken på den tiden, bara en liten trupp kvar. De kallade mig och Hertl för radarparet från Jonstorp. “Nu snurrar de upp motståndarna igen.”

Nå, det är en svunnen tid. Lyssna på Sam Hallam om mina böcker ovan, en kort snutt.

Vill ni höra hela podden finns den på Expressens Hockeyplus.

Dansk expert skriver om varför "En hälsning från motståndsrörelsen" är så viktig

Den danske historikern, forskaren och experten på Holger Danske, Thomas Hilleberg, skriver om En hälsning från motståndsrörelsen i danska forum


Text: Thomas Hilleberg

Der er sager og episoder indenfor historie, og historiske begivenheder, der aldrig opklares. Betyder det så man skal give op?

Nej...

Særligt ikke når man ikke nøjes med at benytte tilgængelige oplysninger, men får tilgang til materiale som ikke har været i spil før.

Det næste man nu kan gøre, som i tilfældet med drabet på Jane Horney, er at knytte materialet til den gængse fortælling om drabet.

Eller man kan gøre som forfatter Conny Palmkvist, (CP), splitte fortællingen i atomer, for derefter at samle puslespillet på ny.

Bogen 'En hälsning från motstansrörelsen - Mordet på Jane Horney', er resultatet af Conny Palmkvists bestræbelser på at samle atomer. Og det lykkes han med.

Jeg har haft æren at samarbejde med CP tidligere omkring udgivelsen af hans bog 'Den som inte saknar dig'. En fantastisk rørende bog, der ligesom det aktuelle værk om Jane Horney, rummede et stort materiale af hidtil, ukendt for offentligheden, materiale, nemlig modstandsmanden Kim Malthe-Bruuns kærestes, Hanne Kampmann, dagbog, breve og tanker.

Forskellen fra bogen om Hanne og Kim og bogen om Jane Horney i mit samarbejde med forfatteren, hvilket jo gør mig pr automatik subjektiv er, at 'Den som inte saknar dig' er en stor, smuk hyldest og mindet om en af Danmarks mest kendte modstandsfolk og hans kæreste og ikke mindst kærligheden, mens værket 'En hälsning från motstansrörelsen' ikke dyrker noget smukt overhovedet. Bogen roder og rykker op i et lidet flaterende billede af både en likvidering, men ikke mindst et pinligt efterspil i kortlægningen af forløbet omkring likvideringen.

Forskellen i samarbejdet omkring bøgerne, mellem Conny Palmkvist og jeg, er at vi begge var meget berørte af Hanne Kampmanns fortælling, mens vi var nær at rive hovederne af hinanden midt i arbejdet med den nye bog. Af flere årsager; dels processering af tilegnet viden, forskellig baggrund, kildetroværdighed og mest af alt (og måske menneskehedens største udfordring) ændring af ens eget verdensbillede.

Den udfordring har blandt andet også betydet 'et farvel' til et par bekendtskaber, for hvem bogen blev for meget. Hvilket igen vidner om hvor følsomt emnet (stadig) er.

Nok om den del.

Bogen har det største kildeindhold til dato om Jane Horney, men også om nogle helt uudslettelige vidnesmål fra arkiver ingen har haft tilgang til før (og ikke alle kan nævnes, hvem der har bidraget med hvilket).

I danske interessent kredse findes en myte. Det var den myte, blandt flere dengang flere opståede myter, man lagde sig fast på netop i disse nutidige kredse.

Myten bygger på en fortælling nogle involverede bestemte sig for var sandheden om drabet på Jane Horney. Skønt faktuelle fejl, interne modsigelser, 'falske' tilståelser og justeringer, har myten overlevet til i dag, hvor den stadig benyttes offentligt som forklarings,- og forståelsesramme for drabet på Jane Horney.

Det er den ramme der tages ved vingebenet i bogen og (forhåbentlig) begraver myten én gang for alle.

Myten om 'drabet den 20. januar 1945 på Øresund, ombord på en kutter, sejlende ud fra Höganäs, begået af Hjalmar Ravnbo'.

En historie der i øvrigt er blevet modsagt mange gange fra Holger Danske folk og karakteriseret som 'det rene vrøvl'.

Så hvad skete der i virkeligheden?

Det er jo dét jeg ikke vil afsløre her, men derimod vil opfordre folk til at købe bogen..

Lidt af sløret vil jeg dog løfte:

- Jane Horney blev dræbt på svensk grund (et af nøglepunkterne og kontroversiel tikkende bombe på den tid, da tusindvis af danskere opholdt sig med flygtningestatus i Sverige; et drab begået af danskere på en svensk statsborger på svensk grund..)

- Den danske militære efterretningschef, Niels Bjarke Schou, anede uråd og trak alt tidligere nedskrevne tilbage, efter at have blevet trukket rundt i manegen af et fremtrædende medlem af Studenternes Efterretningstjeneste.

- Hjalmar Ravnbo, udpeget i myten som drabsmand, havde aldrig slået nogen ihjel, og det var ikke ham der skød Jane Horney

- Jane Horney blev ved adskillige tilfælde forvekslet med den navnkundige Ketty Selmer (dét spil redegører bogen særdeles tilfredsstillende for)

....derudover er der et opgør med de 'vrøvlerier' der også har haft relation til Holger Danske, bl a myten om Bent Faurschou Hviids pistol, der ender i et pengeskab for derefter at blive anvendt som gerningsvåben.

'En hälsning från motstansrörelsen ' er et af besættelsestidens bedste litterære værker af flere årsager: den er et værk der ikke serverer 'én sandhed' (men gør op med de mest gængse usandheder), den er berettet i et sti-system af begivenheder der kronologisk skrider langsomt, men sikkert frem.

Materialet er enormt og ligeledes de unikke vidnesmål (og ikke engang halvdelen af uset fotomateriale er med i bogen).

Jeg håber stadig mange vil kaste sig ud i ikke bare læsning, men i debatten, hvorfor vi i Danmark er blevet (med undtagelse af enkelte seriøse indslag), er blevet spist af med, og stillet sig tilfredse med, halvhjertede røverhistorier og myter om drabet på Jane Horney.

Litteraturkritikern Maria Küchen läser boken om Jane Horney

Foto: Pierre Eriksson

Man blir som mest glad när man läser kunniga människors texter. Av alla svenska kulturjournalister så är Maria Küchen en av dem som jag har följt längst och har djupast respekt för. En tidig morgon kunde jag läsa att hon skrivit så här om En hälsning från motståndsrörelsen - mordet på Jane Horney.

“Jag sträckläste boken med andan och gråten i halsen. Delvis bygger den på nytt material, som hittats i ett researcharbete så omfattande och noggrant att det nära nog gränsar till det maniska. (Författaren skriver i sitt förord att arbetet nära nog drev honom till vansinne, och jag förstår att ett så omfattande, komplext, känsligt och sårigt skrivarbete kan få en människa att nästan tappa förnuftet). När boken bygger på andras arbete, anges det - i källförteckningen i slutet, om inte förr. Boken har en språklig rytm och en orkestrering som gör den ovanlig i sitt slag (liknande dokumentationer brukar liksom hjälplöst bli mycket torrare än så här). Jane Horney nämns konsekvent i andra person, och "du" -tilltalet är pedagogiskt. Det skiljer stilistiskt ut Jane från alla de andra personer som boken myllrar av, och gör henne till någon som inte bara författaren utan även läsaren talar MED."

Min första danska recension av "Fyra minuter över tolv" - vilken hyllning!

Bild: @eventyrdromme

Min barnbok “Fyra minuter över tolv” har fått sin första recension i grannlandet Danmark, där den släpps om exakt två veckor. Och vilken fin hyllning - vilken nära läsning av bokblogaren @eventyrdromme.

Här är ett utdrag ur henne recension


Titel: Endestationen
Forfatter: Conny Palmkvist
Forlag:
@forlagetcarlsen
5/5⭐️

Jeg har knap ord, som kan beskrive denne bog, for den ramte mig lige i hjertekulen og tårerne fik frit fald, hvilket ellers ikke er noget som sker så ofte for mig. Det er en fantastisk rørende og sørgmodig fortælling, som virkelig berører en dybt.

Nicolaus mor ligger for døden, og når man kun er 12 år gammel, forekommer det fuldstændig urimeligt, at man allerede skal miste sin mor. Derfor har Nicolaus også utrolig svært ved at sidde og vente på at døden indtræffer og han må væk fra hospitalsstuen. Da han når elevatoren lægger han mærke til en knap, som ikke har været der tidligere, og da han trykker på den stopper tiden på præcis 00.04. Nicolaus ender ved endestationen, hvor han finder ud af, at han ikke bare har mulighed for at stoppe tiden, men også rejse frem og tilbage i tiden.

Da jeg begyndte at læse bogen, var jeg slet ikke forberedt på, hvor påvirket jeg ville blive af den. Heller ikke selvom jeg havde læst bagsideteksten. Det er en meget sørgelig bog, men der er samtidig noget meget smukt og sårbart over fortællingen. Det er noget der berører os alle, da livets uundgåelige kendsgerning er, at vi vil miste nogen vi holder af. Derfor kan de fleste af os nok godt sætte os ind i, hvor frygteligt det må være at miste en forælder, når man ikke er ældre en Nicolaus, og hvor vigtigt det er, at få taget ordentlig afsked med dem, man elsker.

Samtidig er det en bog som lægger op til eftertænksomhed og får en til at overveje, hvordan man selv ville reagere, hvis man ligesom Nicolaus fik mulighed for at rejse i tiden. Ville man forsøge at ændre fremtiden, rette op på de situationer, hvor man handlede ilde og sårede ens kære, eller ville man udnytte hvert et sidste øjeblik man fik i selskab med sine kære.

Det er en helt enestående fortælling, og selvom den er målrettet en yngre målgruppe, så er den lige så hårdtslående og rørende for voksne, og den får derfor den varmeste anbefaling med på vejen herfra.

“Endestationen” udkommer d. 15/8 hos
@forlagetcarlsen

"Den som inte saknar dig" nerladdad 4000 gånger på Dagens Nyheter

I sommar var "Den som inte saknar dig" erbjudande till Dagens Nyheters prenumeranter. Det betyder att tidningen köper rätten till en hel hög e-böcker, som läsarna sedan får tillgång till. Helt, helt otroligt att Hanne-boken nu laddats ner 4000 gånger. Jag bugar och bockar, och tackar för alla mejl.

Missa inte att boken också helt oväntat fick en recension i en stor dansk dagstidning, nästan ett år efter releasen i Sverige. Vem kunde tro det?

Om recensionen i Kristeligt Dagblad