Den som inte saknar dig

Den svenska ambassaden i Berlin har tillsammans med den danska bjudit in mig som talare

Den svenska ambassaden i Tyskland har tillsammans med den danska bett mig hålla ett av öppningstalen i Berlin, när de organiserar en utställning om de danska judarnas flykt till Sverige 1943.

Jag deltar i så fall tillsammans med författaren Simon Kratholm Ankjærgaard, den tyska regeringens särskilda kommissionär mot antisemitism, Felix Klein, Sveriges ambassadör Veronika Wand-Danielsson och Danmarks Susanne Hyldelund.

Om jag tackar ja kan ni se mig på de nordiska ambassadernas Felleshus i Berlin den 24 oktober.

En stor ära, naturligtvis, och en fin tanke.

Vi får se vad schemat tillåter.


Uppdatering: jag tvingades tyvärr tacka nej till denna fina förfrågan. Kanske får jag chansen i framtiden igen, men livet måste gå före.

Ett personligt brev från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark

Vad är väl ett brev? Kanske inget. Eller allt.

Med posten kom idag ett handskrivet meddelande till mig från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark. Och det var så fint och personligt - innehållet stannar helt hos mig.

Jag vill ändå dela själva upplevelsen, eftersom det rör Den som inte saknar dig.

Bokens huvudperson Hanne, nu 98 år gammal, blev lyckligare än man kan föreställa sig över brevet. Det var en stor stund för henne och länge tryckte hon kuvertet mot sig och uttryckte sin beundran för drottningen, som tagit sig tid.

Vi lade mycket själ och hjärta i historien om Hanne och Kim. En bok jag kanske skrev bara för mig själv, och inte för publiken, om man kan säga så. Men det är ju sant. Och boken är sann.

Kim Malthe Bruun var just sanningens budbärare. Vi följde därför hans väg.

Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark kände naturligtvis till historien om Hanne och Kim sedan tidigare, så varsamt berättad av Kim själv i hans bok från 1945 - ett verk som funnits med danskarna i alla år.

Jag och Hanne belyste kanske andra delar i det vi skapade.

Drottningen bad också om att få läsa bok nummer ett i serien, som handlar om de danska flyktingarnas väg mot Sverige 1943-1945 (Sundets röda nejlikor).

Den skickas på måndag.

Efter den omtumlande dagen tänkte jag på min mor, borta sedan länge. Om hon bara fått vara här och uppleva dessa små saker som nu sker.

Allt är till dig, vill jag säga.

Jag vill tro att du vet det.

Brevet från Hennes Majestät Drottning Margrethe II av Danmark fick stanna hos Hanne, som lade det i sin särskilda låda med viktig korrespondens. I den lådan finns också det sista brevet som Kim en gång skrev till henne.

Fantastisk recension av "Den som inte saknar dig" i en av de största danska tidningarna

Förstora genom att klicka på bilden

"En vacker och relevant bok om kärlek i krigets skugga."

Mer än ett år efter att boken om Hanne och Kim släppts får den en hejdundrande recension i den stora danska tidningen Kristeligt Dagblad och kammar hem 5 av 6 möjliga stjärnor i betyg. Jag önskar att Hanne ännu var med oss, och fått se detta. Min vän, du hade blivit så lycklig och glad. Som jag är nu.

Denna respekterade och fina tidning. Jag är mållös.

Boken är inte ens översatt till danska, och ändå detta.

Vilken recension av Den som inte saknar dig.

För större text, se nedan och läs i ordning.

Förbundskaptenen för Tre Kronor berättar om när han läste mina böcker

Sam Hallam. Foto: Bildbyrån

Den här veckan har varit så fin, med så många goda nyheter. Och kanske tar den här priset på många sätt. Min vän Peter kontaktade mig och berättade att jag måste lyssna på podden Hockeypuls, där man intervjuade Tre Kronors nya förbundskapten Sam Hallam.

Det han säger berör mig extra mycket eftersom jag levde hela den första delen av mitt liv på på en hockeyrink. Dag ut och dag in, de första femton åren. Jag vet inte hur många ispass jag gjorde, men det var många. Och jag var inte helt dålig, tog mig långt fram i uttagningarna för TV-pucken på den tiden, bara en liten trupp kvar. De kallade mig och Hertl för radarparet från Jonstorp. “Nu snurrar de upp motståndarna igen.”

Nå, det är en svunnen tid. Lyssna på Sam Hallam om mina böcker ovan, en kort snutt.

Vill ni höra hela podden finns den på Expressens Hockeyplus.

"Den som inte saknar dig" nerladdad 4000 gånger på Dagens Nyheter

I sommar var "Den som inte saknar dig" erbjudande till Dagens Nyheters prenumeranter. Det betyder att tidningen köper rätten till en hel hög e-böcker, som läsarna sedan får tillgång till. Helt, helt otroligt att Hanne-boken nu laddats ner 4000 gånger. Jag bugar och bockar, och tackar för alla mejl.

Missa inte att boken också helt oväntat fick en recension i en stor dansk dagstidning, nästan ett år efter releasen i Sverige. Vem kunde tro det?

Om recensionen i Kristeligt Dagblad

Farväl Hanne - nu möts du och Kim än en gång på det vilda havet

Jag har ett fåtal gånger i livet suttit alldeles stilla vid ett bord på ett anonymt café och stirrat på mina händer. Som nu. Vid varje sådant tillfälle har jag just avslutat ett telefonsamtal, haft sorgen på tråden. Jag svarar som om allt är som vanligt, men lägger på som en fattigare människa. Och sedan, ja. Jag bara betraktar mina händer. Jag gör det för att se om de skakar.

Jag fick precis veta att min kära vän Hanne är död. Nittioåtta år gammal. Det är en ansenlig ålder och hon fick ett långt liv, men samtidigt vill jag vara tydlig med att hon inte var gammal. Snarare gjorde hon alla i sin omgivning yngre bara genom sin närvaro. Låt dig inte luras att tro att det där är floskler – hon lärde mig meditera, skratta högre och spela kastanjetter. Små genvägar till hur man suger märgen ur livet oavsett var man befinner sig.

Vi möttes som genom ödets försorg, och det var kanske den enda gången något sådant har hänt mig. Av misstag fick jag hem en bok om den danske frihetskämpen Kim Malthe-Bruun och kunde läsa hans brev från åren 1941–1945. De flesta breven skrev han till sin flickvän, och de började alla med orden ”kära Hanne”. Det var vidunderliga brev, som tycktes reflektera delar av tillvaron som nästan ingen av oss ser. Sedan togs Kim av tyskarna i Danmark och sköts till döds 1945. Jag läste allt i boken om honom en vårdag 2018.

Ungefär samtidigt som jag slog ihop boken kom min vän för att hämta mig. Vi skulle till en releasefest i Höganäs. Efter trettio minuter där ombads jag gå att tala med en kvinna i hörnet - kanske var hon intresserad av mina böcker. När jag kom fram till henne förstod jag att hon var till åren kommen, men ögonen gnistrade när hon presenterade sig. Hon sa:

”Jag heter Hanne. Det var jag som var Kim Malthe-Bruuns flickvän.”

Detta skedde en timma efter att jag för första gången läst boken om Kim och alla hans brev till … ja, Hanne. Och där stod hon nu. Vi pratade länge. Hon fortsatte:

”Kom hem till mig och prata, så ska jag baka kakor till dig.”

Så blev det.

Jag fick hennes dagböcker och brev och skrev en bok där inte bara Kims röst hördes, utan även hennes. Där hon fick komma till tals och avsluta historien om deras kärlek. Men det var inte bara en kärlek, som vi ofta använder ordet. Jag minns att jag under alla våra möten satt som lite lättare i stolen, fascinerad av hennes syn på åren utan Kim. Åren efteråt. Och jag minns hur jag efter den sista intervjun om boken blev stående i hennes farstu, liksom famlande efter orden. Nu var arbetet avslutat. Ändå var vi inte klara med varandra. Vi hade blivit nära vänner. Sedan dess träffades vi nästan varannan vecka, vår som höst.

Hur ofta får man nya vänner som vuxen? Vad har en 49-åring och en 98-åring gemensamt? Ofta ingenting. Ibland så mycket, så mycket. Jag gick aldrig med tunga steg hem till Hanne, för jag visste att jag skulle vissla när jag gick därifrån. Hon var en gåva som jag högaktade vid varje möte och jag känner hur det svider i ögonen nu, trots att jag sitter på det anonyma caféet och tittar på mina händer. På tangenterna. Orden tycks meningslösa. Varför skriver jag ens?

Hon upplevde kriget, och förlorade sin stora kärlek, men hon älskade sitt Danmark. Brevet hon och jag fick från den danska drottningen för några veckor sedan gjorde henne så lycklig.

Jag dricker mitt kaffe, men inget i rummet intresserar mig. Vinden håller på att riva stadskärnan och rådhuset tycks vibrera i grunden. Jag kan bara få mig själv till att blinka hårt igen. Hon var en så storartad och vacker människa. Det är ändå en underdrift.

Hennes vänskap var en av de största gåvor jag någonsin fått.

Vila i frid, och håll Kim hårt i handen – nu är ni tillsammans.

Sjuttiofem år senare har cirkeln slutits.

Tack för allt, för lärdomar och kakor.

Jag glömmer dig aldrig.

Fin och lyhörd recension av Den som inte saknar dig i Sydsvenskan

Jag har väntat nervöst den här gången. Men nu kom den alltså: den första recensionen. Och vilken recension det är, så välformulerad och vackert skriven. Jag kan bara le och fälla en tår, å Kim och Hannes vägnar.

Nu blir det vila resten av dagen.

https://www.hd.se/2022-03-17/conny-palmkvist-ger-liv-at-det-danska-parets-karlekshistoria

Ur recensionen:

“Det är en mycket gripande historia, framför allt för att de skriver så bländande bra: rakt ur hjärtat, förtroligt och levande. De lär känna varandra helt kort innan Kim ger sig av till sjöss första gången – inte ens en kyss blir det efter mötet på dansrestaurangen (vilket Kim inom sig förbannar) – och på så sätt växer deras kärlek genom breven. Fiktiv romankonst i all ära, men det finns en kvalitet i det dokumentära som det inte går att värja sig emot.”

Palmkvists metod att avtäcka den här historien kan bäst beskrivas som omsorgsfull. Han låter Kim och Hanne spela första fiolen och aktar sig för att övertolka deras känslor. När han berättar gör han det öppet och prövande, hela tiden med stöd i det han faktiskt vet.”

Själv avbryter jag bara läsningen för att följa de dagliga nyheterna om kriget i Ukraina och höra om dödssiffrorna som stiger. Trots tidsspannet gör Palmkvists bok de tragiska rapporterna mer verkliga. Insikten om alla historier, alla enskilda liv till spillo. Och den allt angelägnare frågan kommer i blixtbelysning: vad är man beredd att offra för sitt land och för sina medmänniskors frihet?

Att förena fiktion och dokumentär är en delikat balansgång vars etiska gränser med fog kan diskuteras. Hur vet vi hur människor förr i tiden tänkte och kände? Kan vi ta oss rätten att föreställa oss? Svaret på den frågan måste bli ja. Vad ska vi annars med litteraturen till? Men det gäller att navigera varsamt mellan fakta och fiktion, mellan det verkliga och det uppdiktade. Om man tummar på det förra, bäddar man för förvanskning. Klamrar man sig å andra sidan för hårt fast vid dokumenten riskerar hela projektet att kapsejsa i ett överflöd av information. Allt detta vet Conny Palmkvist. När han nu återigen tar sig an uppdraget att ge det förflutna röst kan jag bara konstatera att han håller balansen väl.

Dubbelt upp av mig i nya numret av Vi läser när de tipsar om sommarens bästa böcker

Klicka på bilderna för att förstora dem

När fina tidningen Vi läser nu tipsar om sommarens bästa läsning är jag med på inte ett ställe, utan två. Både bland de skönlitterära titlarna och barnböckerna. Det rör sig så klart om Den som inte saknar dig, och Fyra minuter över tolv.

En fin start på sommaren här i Skåne!

Nya boken favorit i Aftonbladet dagarna innan release

 

Ingalill Mossander väljer då och då ut en handfull böcker som hon tycker mycket om. Listans rubrik är: Här är de fyra bästa böckerna just nu. Och inte bara är min bok med på den korta listan med fyra titlar i dagens Aftonbladet, utan den har blivit hennes favorit. Så fint det landar i själen. Inte bara för mig, så klart, utan för Hanne som hjälpt mig. Så fint det blir.

"Bogen er en gave til Danmark" - dansk expert hyllar nya "Den som inte saknar dig"

Den danske historiska forskaren och experten på Holger Danske, Thomas Hilleberg, har läst Den som inte saknar dig, och hans text publicerades lördagen 26 mars, på danska forum.

Här är en del av den:

En bogs kvalitet kan vejes på mange måder. Dette er en historisk perle. Det er også en kærlighedshistorie som vi vidste er unik. Historisk en perle fordi vi for første gang får tilgang til Hannes beretning om Kim. Vi får adgang til Hannes breve, hendes svar på Kims kald ...

Kun ved erkendelse af dette unikke, forstår man hvor stort historisk dette er. Det er en, til nu, lukket boks, vi dels ikke vidste eksisterede, og dels ikke havde nogen idé om indholdet. Og hvilke fotos.

I bearbejdelsen af det historiske materiale indgår selvfølgelig oversættelserne til svensk. Det er her jeg mener man ikke skal snyde sig selv for denne læseoplevelse, bl a Kims poetiske sans, på svensk.

Jeg vil ikke her løfte sløret med tekstgengivelse udover det øverste, af forfatteren, konkluderede: ”Den som älskat så är evig på jorden...”

Bogens titel kan virke kryptisk og vi skal langt frem i bogen for at finde forklaringen, det fungerer godt. (Har man læst Svend Arvid Birkelands ‘Taget af tyskerne’ og forfatterens interview for en del år siden med Hanne, ringer ordene måske bekendt).

Conny Palmkvist optræder i bogen som en ‘sideberetter’. Det er en svær kunst, hvor mange forfattere falder i en fælde og/eller iscenesætter sig selv som hovedperson, en misforstået afart af den såkaldte gonzojournalistik.

Den fælde falder Conny Palmkvist ikke i, bl a fordi han har pli og har en ydmyghed for denne smukke, tragiske kærlighedshistorie.

Conny Palmkvist er i bogen det arketypiske nysgerrige menneske, der falder over en historie, der giver ham en unik indsigt, et slør løftes over en unik kærlighedshistorie. Han træder ind og ud af historien, som en sansende fotæller. Dett giver bogen en flydende struktur, og et smukt perspektiv.

For første gang træder Kim og Hannes historie frem som den var - med deres ord. Deres kærlighed.

Bogen kan, og skal, købes hos Adlibris og Bokus.

Har man elsket, vil man fælde tårer og elske bogen, og man vil med garanti opleve denne ordløse forståelse af kærligheden, at uanset hvor meget poesi (og psykologi) som anvendes, kan kærligheden, denne uendelige beskrevne størrelse, blot sanses i dens reneste form.

Bogen er en gave til Danmark.

Stort uppslag i Hemmets Journal

Hemmets Journal gjorde en mycket fin artikel i det senaste numret.

Klicka på bilderna för att förstora.

Fullsatt föreläsning i konsertsalen på Dunkers kulturhus

Det var fantastiskt att få genomföra föreläsningen om Sundets röda nejlikor och Den som inte saknar dig på ett fullsatt Dunkers med nästan 200 i publiken. Och så fin konsertsalen är.

Otrolig känsla, och kanske den första gången jag faktiskt ställer mig och tittar ut över publiken och tänker att jag är så tacksam över detta. Jag tänkte: “Att ni alla har tagit av er egen dybara tid för att komma hit och lyssna på mig.”

En kort, rörande sekvensen precis i inledningen, som jag också delade med mig av. Nu återstår de sista åtta föreläsningarna under våren.

Vi ses där.

"Den som inte saknar dig" utvald till stor skånsk bokcirkel

Så spännande! Min bok är utvald till Helsingborgs Dagblads stora bokcirkel, och kommer att diskuteras av en intresserad skara människor i juni 2022. Jag deltar som författare givetvis.

Info:

Helsingborgs Dagblads populära bokcirkel är tillbaka med en femte säsong.

HDpasspris 2 395 kr.

Som vanligt får vi möta fyra spännande och intressanta författare och ta del av deras skrivarliv och senaste böcker. Samtalen leds av Helsingborgs Dagblads krönikör och nöjesreporter Stefan Lindqvist och äger rum i HD´s lokaler i centrala Helsingborg.

Mer på: https://hdpasset.hd.se/erbjudande/helsingborgs-dagblads-populara-bokcirkel-ar-tillbaka-med-en-femte-sasong

Om Den som inte saknar dig på Radio Malmöhus (SR)

Kort reportage på Radio Malmöhus, tisdag

Nästan 75 år efter att den danske motståndsmannen Kim Malthe-Bruun avrättades av tyskarna i slutet av andra världskriget, möter Helsingborgsförfattaren Conny Palmkvist av en slump Kims flickvän Hanne, som hunnit bli 97 år.

För Conny berättar hon sin och Kims gemensamma historia som nu landat i boken "Den som inte saknar dig".

"Kims brev finns utgivna sedan länge men Hannes brev har tidigare aldrig publicerats", säger han.

Här kan man lyssna: https://sverigesradio.se/artikel/en-sann-karlekshistoria-i-krigets-skugga