Det blir på något sätt upphöjt när människor man följt hela sitt liv talar om ens böcker. Som här, när Thåström i DN berättar om min bok Sundets röda nejlikor. Thåström som jag började följa som femtonåring i replokalen i lilla Jonstorp. Jag blir djupt rörd av hans ord och tar lite extra vila idag, denna lördag.
Ur intervjun i Dagens Nyheter den 10 december 2022:
Du är å andra sidan fortsatt hängiven din bokhylla.
– Jo, jag köper för många böcker. Jag har alltid läst mycket, redan innan punken. Vi har det i släkten. Hela min familj läste mycket och det går tillbaka till mina mor- och farföräldrar, jag har böcker kvar från dem.
Senast läste han ”Februari 1933. Litteraturens vinter” av kritikern och författaren Uwe Wittstock – om hur Tyskland på några korta veckor transformerades till en diktatur. Innan dess plöjde han ”Sundets röda nejlikor” av Conny Palmqvist. En berättelse om hur svensk polis i Helsingborg tillsammans med Helsingörs syklubb – ett täcknamn – under andra världskriget räddade över tusen flyktingar från nazisterna.
– Den handlar om smugglingen över Öresund under kriget. Det är en jättefin bok som fick mig att storgråta.
