Jag har väntat nervöst den här gången. Men nu kom den alltså: den första recensionen. Och vilken recension det är, så välformulerad och vackert skriven. Jag kan bara le och fälla en tår, å Kim och Hannes vägnar.
Nu blir det vila resten av dagen.
https://www.hd.se/2022-03-17/conny-palmkvist-ger-liv-at-det-danska-parets-karlekshistoria
Ur recensionen:
“Det är en mycket gripande historia, framför allt för att de skriver så bländande bra: rakt ur hjärtat, förtroligt och levande. De lär känna varandra helt kort innan Kim ger sig av till sjöss första gången – inte ens en kyss blir det efter mötet på dansrestaurangen (vilket Kim inom sig förbannar) – och på så sätt växer deras kärlek genom breven. Fiktiv romankonst i all ära, men det finns en kvalitet i det dokumentära som det inte går att värja sig emot.”
“Palmkvists metod att avtäcka den här historien kan bäst beskrivas som omsorgsfull. Han låter Kim och Hanne spela första fiolen och aktar sig för att övertolka deras känslor. När han berättar gör han det öppet och prövande, hela tiden med stöd i det han faktiskt vet.”
“Själv avbryter jag bara läsningen för att följa de dagliga nyheterna om kriget i Ukraina och höra om dödssiffrorna som stiger. Trots tidsspannet gör Palmkvists bok de tragiska rapporterna mer verkliga. Insikten om alla historier, alla enskilda liv till spillo. Och den allt angelägnare frågan kommer i blixtbelysning: vad är man beredd att offra för sitt land och för sina medmänniskors frihet?”
“Att förena fiktion och dokumentär är en delikat balansgång vars etiska gränser med fog kan diskuteras. Hur vet vi hur människor förr i tiden tänkte och kände? Kan vi ta oss rätten att föreställa oss? Svaret på den frågan måste bli ja. Vad ska vi annars med litteraturen till? Men det gäller att navigera varsamt mellan fakta och fiktion, mellan det verkliga och det uppdiktade. Om man tummar på det förra, bäddar man för förvanskning. Klamrar man sig å andra sidan för hårt fast vid dokumenten riskerar hela projektet att kapsejsa i ett överflöd av information. Allt detta vet Conny Palmkvist. När han nu återigen tar sig an uppdraget att ge det förflutna röst kan jag bara konstatera att han håller balansen väl.”