Vad ska jag säga? Bordet jag säga något alls? Helsingborg stad vill hedra mig. De vill sätta upp en plakett till min ära i det som kallas Diktarnas Helsingborg. Tänk att dela öde med Piraten och Hasse Alfredson, och de andra. Ja, tänk att. Nu blir det sant.

Det blir ett avsnitt ur någon av alla mina böcker, med anknytning till staden, och en bild av mig. Men vilken textsnutt väljer man? Så svårt.

Och ja. Herregud, kära mor, nu tänker jag på dig och papperna vi hittade under bordet i vardagsrummet efter din död sommaren 2003.

Du hade skrivit korta noteringar på mina gamla noveller.

"Så jävla bra”, stod det mitt på en sida, och så ett hjärta.

Du som inte ens svor.

Fast ja, den gången var det liksom tvunget.

Senare fick jag veta att du sagt till din väninna att “Conny ... han kommer att bli författare. Han kommer att lyckas. Jag känner det på mig.”

Tänk om jag fått visa dig detta nya i världen: din son, grabben från byn, som nu får en plakett i Helsingborg. Birger Sjöberg får axla ansvaret och bli exemplet ovan.

Mor? Ser du det inför dig?

Där är jag sedan. Vem kunde tro det?

Allt är din förtjänst.