Slutklämmen ur recensionen i Norra Skåne:

”Palmkvists romaner uttrycker gärna stora känslor, ett annorlunda sätt att se på livet och omvärlden. Han är en briljant ordkonstnär, som oftast uppträder i en till synes enkel språkdräkt. Jag har skrivit det förut, när jag recenserat någon av hans romaner, att han har en enastående förmåga att gestalta tystnaden mellan människor, en förmåga som får mig att tänka på Per Gunnar Evander.

Det gäller även för Nästan bra på livet, som är en ytterst personlig bok som Palmkvist förmodligen skrivit med sitt eget hjärteblod. Jag gillar också hans sparsmakade stil, hans strukturerade balans, där lätthet och elegans kännetecknar hans prosa.

Nästan bra på livet är inte bara en självbiografisk utan också en ytterst självutlämnande skildring om en pappas förhållande till en annorlunda dotter. Den berör mig verkligen i mitt innersta, inte minst som en direkt följd av intensiteten i det utsökt vackra språket.”