"Berätta om Helmer för oss."
"Det är så märkligt vad man upplevt i sitt liv. Jag fyllde nittio år i fjol. Jag och Helmer umgicks när jag var sjutton. Runt 1938. Vi var ju bara två grabbar, men jag minns honom tydligt. Man träffar inte bästa kompisar så många gånger under en livstid."
"Det var innan kriget. Bodde ni i närheten av varandra?"
"Vi bodde i Halmstad båda två. Han jobbade på Hotell Mårtensson och jag var vid äggcentralen. Vet du, ibland skickade de ner mig till hamnen med ägg till kaptenerna på skeppen. De kom långt borta ifrån. Första gången var jag inte beredd och blev bjuden på snapsar som jag inte vågade tacka nej till. Jag var bara ung och förstod inte riktigt vad som hände. När jag kom tillbaka till äggcentralen var jag plakat och fick gå hem och sova. Tanterna smusslade undan mig när chefen kom."
"Vad gjorde man i Halmstad på den tiden?"
"Vi hängde mycket på kaféet ovanför backen vid hotell Mårtensson. Mytelius brukade spela där med militärorkestern på sommarkvällarna. Man köpte sig en kaffe med bulle för 12 öre. Satt där och snackade. Och vi gick på bio, det fanns massor av biografer. Palladium, Scala, Röda kvarn. Och vi promenerade mycket. Varenda kväll, fram och tillbaka på Storgatan."
"Hur länge hade ni kontakt efter det?"
Ja, du vet, sedan kom kriget emellan. Jag började jobba på I 16 och Helmer stannade kvar på sitt jobb. Senare flyttade jag till Ängelholm. Så … jag tror, fram till 1940. Innan kriget. Vi var så bra kompisar och ändå ... ja, jag vet inte. Det är sorgligt.
"Du måste ha undrat vad det blev av Helmer?"
Jag har faktiskt gått hela mitt liv och funderat på vad det blev av honom. Det är nästan 75 år sedan vi försvann på olika håll.
"Så vad hände när jag var här sist?"
(Skratt)
"Jo, jag berättade ju för dig om honom. Och du kollade på det där internetet på din nya mobiltelefon. Och där var han ju! Han bodde i Göteborg och var 89 år gammal. Fantastiskt! Tanken hade inte ens slagit mig att det kunde vara så enkelt. Jag visste inte ens var jag skulle börja leta."
"Du fick en lapp av mig med hans telefonnummer."
"Jo, jo. Det fick jag. Vet du vad jag gjorde? Jag ringde upp honom på hans födelsedag. Hans 89-årsdag! Jag slog in numret på telefonen och ringde. Det var … det var en så konstig känsla. Tänk så mycket tid som gått."
"Vad hände?"
"När han svarade sa han: Det är Helmer, och då sa jag: Vet du vem det här är? Kan du gissa det? Det kunde han inte! När jag sa mitt namn och förklarade blev han tyst. Han blev väldigt glad. Han skulle precis få gäster, men vi pratade en lång stund och sedan sa han, innan han lade på, att nu finns det bara en sak att prata om på födelsedagsfesten (skratt). 75 år, Conny. Vi hade inte pratat med varandra på 75 år och sedan bara … så blev det så här. Det är inte klokt vad mycket som har funnits i livet. Jag ska snart ringa upp honom igen."