Vädret är väl det man oftast klagar på i oktober. Men det passar mig rätt fint, faktiskt. Det haglar föreläsningar under de här månaderna och man behöver hålla sig i form. Att fara omkring tar på krafterna oavsett om det är till små eller stora lokaler. En del skrattar åt att jag blivit så tråkig på ålderns höst, men så är det nog. Och det passar mig. Och det behövs när man ska göra saker som kräver ett fokus som kanske inte är självskrivet för alla. En bok kräver precision. Så också att stå inför skaror av olika storlek och berätta om sina verk.

Det finns inget slappt med det författaren gör, om han gör det rätt.

Få ska ta sig igenom nålsögat och det gäller att förstå insatsen.

Halvhjärtat når man ingenstans.

Bokmässan kom och gick: jag hade fem scenframträdanden, och trevligast var den fina kvällsmat jag och min förläggare fick på en liten undanskymd fiskkrog. Goda samtal, många vänner. Intensiva dagar, sanslöst lugna kvällar. Och så fick jag sitta på Bonniers stora vägg med författare - kan ni hitta mig där i massan?

Bokpraten har som sagt varit många och jag har varit runt i Ängelholm, Höganäs, Åstorp, Helsingborg och Malmö, för att sedan sitta på arslet och skriva resten av dagarna. Minus den tid jag bakat kladdkaka med grabben och spelat en sorts inomhusfotboll vi själva hittat på. Vi har också tränat lite den sista tiden. Vi håller oss igång. Målet är att göra något kul varje dag, tillsammans, och som inte involverar datorer …

Två manus ska drivas vidare: den femte barnboken, med release tidigast 2026, och del två i trilogin, som släpps hösten 2025. Till det kommer lektörsläsningar, fler bokningar, och en del redaktörsarbete.

Inte mycket till rapport, men det är väl ändå något.

PS. I januari 2025 släpps min fjärde barnbok: Det är en evighet till stjärnorna.