Det var fantastiskt att få genomföra föreläsningen om Sundets röda nejlikor och Den som inte saknar dig på ett fullsatt Dunkers med nästan 200 i publiken. Och så fin konsertsalen är.

Otrolig känsla, och kanske den första gången jag faktiskt ställer mig och tittar ut över publiken och tänker att jag är så tacksam över detta. Jag tänkte: “Att ni alla har tagit av er egen dybara tid för att komma hit och lyssna på mig.”

En kort, rörande sekvensen precis i inledningen, som jag också delade med mig av. Nu återstår de sista åtta föreläsningarna under våren.

Vi ses där.