Fint och intressant att bli nämnd i det här sällskapet och av Ulf.
Klicka på bilden för att förstora och läsa hela den fina texten.
“Veteranerna håller historien vid liv idag vilket leder över till ytterligare ett bevis på att historielösheten är ett minne blott: jag tänker på Conny Palmkvist mäktiga bok En hälsning från motståndsrörelsen …”
Min lilla barnbok fortsätter sin resa över världen - nu är Fyra minuter över tolv såld till Sydkorea och förlaget Lime. Det gör mig så oerhört glad att barn där också ska få läsa om Nicolaus.
Tårarna brände lite i ögonen - kan det bli bättre än så här?
Fyra minuter över tolv är nu såld till åtta länder.
Holland, Kluitman
UK, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
South Korea, Lime
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come.
Det blir på något sätt upphöjt när människor man följt hela sitt liv talar om ens böcker. Som här, när Thåström i DN berättar om min bok Sundets röda nejlikor. Thåström som jag började följa som femtonåring i replokalen i lilla Jonstorp. Jag blir djupt rörd av hans ord och tar lite extra vila idag, denna lördag.
Ur intervjun i Dagens Nyheter den 10 december 2022:
Du är å andra sidan fortsatt hängiven din bokhylla.
– Jo, jag köper för många böcker. Jag har alltid läst mycket, redan innan punken. Vi har det i släkten. Hela min familj läste mycket och det går tillbaka till mina mor- och farföräldrar, jag har böcker kvar från dem.
Senast läste han ”Februari 1933. Litteraturens vinter” av kritikern och författaren Uwe Wittstock – om hur Tyskland på några korta veckor transformerades till en diktatur. Innan dess plöjde han ”Sundets röda nejlikor” av Conny Palmqvist. En berättelse om hur svensk polis i Helsingborg tillsammans med Helsingörs syklubb – ett täcknamn – under andra världskriget räddade över tusen flyktingar från nazisterna.
– Den handlar om smugglingen över Öresund under kriget. Det är en jättefin bok som fick mig att storgråta.
Hur ska jag beskriva detta? Vilken release, och vilken otroligt fin stämning.
Och vilken uppslutning och vilket engagemang, från så många människor. Denna stora, stora sal vi fyllde med över hundra personer. Mycket skulle sägas, om denna bok och föregångarna. Jag gjorde mitt bästa.
Ett par tårar fälldes också, inför publiken, när jag talade om de som hjälpt mig, och sedan förlorats.
Efter att ha varit vaken nästa ett helt dygn avslutade jag och min förläggare Andreas på en pub, stillsamt i ett hörn, med världens mat på bordet. Sällan har jag avklarat en mer värdig dag än detta.
Jag bugar mig inför er alla, som tog er tid att förgylla denna fina stund.
Inslag från 16 maj 2023
Jane Horney jobbade för den svenska underrättelsetjänsten under andra världskriget och kom att misstänkas för att vara en tysk spion av den danska motståndsrörelsen. Hon mördades därefter och smutskastades i pressen och hennes öde har länge varit omtvistat. I dagarna släpps boken ”En hälsning från motståndsrörelsen - mordet på Jane Horney” som handlar om hennes hemliga verksamhet under andra världskriget och hennes tragiska levnadsöde. Författaren Conny Palmkvist hoppas att boken kan ge Jane en allt för sen men nödvändig upprättelse.
Jag mötte Sonja Smederevac för ett kort samtal om boken En hälsning från motståndsrörelsen.
Du kan lyssna på deras sida https://sverigesradio.se/avsnitt/2160477.
Jag är med runt 47.15 in i programmet.
Nu kan du gå in i din bokhandel och förhandsboka En hälsning från motståndsrörelsen. Det går naturligtvis lika bra att göra det på någon av nätbokhandlarna, som Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln.
Vilken fantastisk kväll det blev här i Helsingborg!
Barnboken Fyra minuter över tolv har sålts till japanska Sayzansha
och de blir därmed det sjunde utländska förlaget som köper boken.
Vilken succé, och så underbart.
Inte bara är det underbart för att det var oväntat, utan också för att det är Japan. Och för att det är en barnbok som är skriven för alla de barn som kanske inte får så många böcker skrivna till sig - barn som står inför något oerhört, och svårt, som i alla åldrar känns omöjligt: förlusten av en förälder.
Jag är så glad, så glad, över att denna särskilda lilla bok om att klara det värsta nått så långt ut i världen.
Japan, Sayzansha
Holland, Kluitman
UK, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
South Korea, Lime
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
Jag har ett fåtal gånger i livet suttit alldeles stilla vid ett bord på ett anonymt café och stirrat på mina händer. Som nu. Vid varje sådant tillfälle har jag just avslutat ett telefonsamtal, haft sorgen på tråden. Jag svarar som om allt är som vanligt, men lägger på som en fattigare människa. Och sedan, ja. Jag bara betraktar mina händer. Jag gör det för att se om de skakar.
Jag fick precis veta att min kära vän Hanne är död. Nittioåtta år gammal. Det är en ansenlig ålder och hon fick ett långt liv, men samtidigt vill jag vara tydlig med att hon inte var gammal. Snarare gjorde hon alla i sin omgivning yngre bara genom sin närvaro. Låt dig inte luras att tro att det där är floskler – hon lärde mig meditera, skratta högre och spela kastanjetter. Små genvägar till hur man suger märgen ur livet oavsett var man befinner sig.
Vi möttes som genom ödets försorg, och det var kanske den enda gången något sådant har hänt mig. Av misstag fick jag hem en bok om den danske frihetskämpen Kim Malthe-Bruun och kunde läsa hans brev från åren 1941–1945. De flesta breven skrev han till sin flickvän, och de började alla med orden ”kära Hanne”. Det var vidunderliga brev, som tycktes reflektera delar av tillvaron som nästan ingen av oss ser. Sedan togs Kim av tyskarna i Danmark och sköts till döds 1945. Jag läste allt i boken om honom en vårdag 2018.
Ungefär samtidigt som jag slog ihop boken kom min vän för att hämta mig. Vi skulle till en releasefest i Höganäs. Efter trettio minuter där ombads jag gå att tala med en kvinna i hörnet - kanske var hon intresserad av mina böcker. När jag kom fram till henne förstod jag att hon var till åren kommen, men ögonen gnistrade när hon presenterade sig. Hon sa:
”Jag heter Hanne. Det var jag som var Kim Malthe-Bruuns flickvän.”
Detta skedde en timma efter att jag för första gången läst boken om Kim och alla hans brev till … ja, Hanne. Och där stod hon nu. Vi pratade länge. Hon fortsatte:
”Kom hem till mig och prata, så ska jag baka kakor till dig.”
Så blev det.
Jag fick hennes dagböcker och brev och skrev en bok där inte bara Kims röst hördes, utan även hennes. Där hon fick komma till tals och avsluta historien om deras kärlek. Men det var inte bara en kärlek, som vi ofta använder ordet. Jag minns att jag under alla våra möten satt som lite lättare i stolen, fascinerad av hennes syn på åren utan Kim. Åren efteråt. Och jag minns hur jag efter den sista intervjun om boken blev stående i hennes farstu, liksom famlande efter orden. Nu var arbetet avslutat. Ändå var vi inte klara med varandra. Vi hade blivit nära vänner. Sedan dess träffades vi nästan varannan vecka, vår som höst.
Hur ofta får man nya vänner som vuxen? Vad har en 49-åring och en 98-åring gemensamt? Ofta ingenting. Ibland så mycket, så mycket. Jag gick aldrig med tunga steg hem till Hanne, för jag visste att jag skulle vissla när jag gick därifrån. Hon var en gåva som jag högaktade vid varje möte och jag känner hur det svider i ögonen nu, trots att jag sitter på det anonyma caféet och tittar på mina händer. På tangenterna. Orden tycks meningslösa. Varför skriver jag ens?
Hon upplevde kriget, och förlorade sin stora kärlek, men hon älskade sitt Danmark. Brevet hon och jag fick från den danska drottningen för några veckor sedan gjorde henne så lycklig.
Jag dricker mitt kaffe, men inget i rummet intresserar mig. Vinden håller på att riva stadskärnan och rådhuset tycks vibrera i grunden. Jag kan bara få mig själv till att blinka hårt igen. Hon var en så storartad och vacker människa. Det är ändå en underdrift.
Hennes vänskap var en av de största gåvor jag någonsin fått.
Vila i frid, och håll Kim hårt i handen – nu är ni tillsammans.
Sjuttiofem år senare har cirkeln slutits.
Tack för allt, för lärdomar och kakor.
Jag glömmer dig aldrig.
Vilken kväll på Killbergs med dessa godbitar: Anders de la Motte och Caroline Säfstrand. Otroligt inspirerande att lyssna på dem. Och kul att få berätta om mina egna böcker.
Men nu blir det inte fler bokprat/föreläsningar/uppläsningar/debatter i år - nu tar annat vid, så länge.
Snön ligger vit och vacker i skogen utanför, tekannan puttrar.
Vi ses till våren 2023 (se kommande bokningar).
Vilken glädje, åter igen. Min beundran för Salomonsson Agency har ingen gränser numera. Förstummad inser jag att det nu är mina barnböcker som steg för steg sprids över hela världen.
Idag såldes min barnbok Fyra minuter över tolv till Norge, som således blir det femte landet som nästa år plockar upp denna finstämda och ovanliga bok för mellanåldern.
Nu ska jag gå och köpa en tårta!
UK, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come
Det plingade till i mejlen tidigt måndag morgon, 28 november 2022. Strax efter första advent. Morgonen mulen, men skulle bli bättre.
Harriet Wilson på Hachettte hade skrivit om min bok Fyra minuter över tolv. Hachette är ett av världens största och mest respekterade barnboksförlag.
“FOUR MINUTES PAST MIDNIGHT is a unique, heartfelt novel about the loss of a parent – a love letter from the author to anyone, but especially children, experiencing loss.
It is quite unlike anything I’ve read before. It weaves a peculiar magic around the reader, employing magical realism and a text that sits somewhere between poetry and prose as it builds to a powerful denouement that ultimately offers comfort and hope. The author’s empathy and respect for his young readers is palpable and delivers the most poignant and important message to those experiencing grief: You Are Not Alone.”
/ Harriet Wilson, Publisher – HACHETTE CHILDREN'S GROUP
På lördag är det en stor dag för mig. Jag ska prata om Sundets röda nejlikor på Dawit Isaak-biblioteket i Malmö - ett bibliotek som värnar yttrandefriheten. Som värnar de böcker som skrivits av författare som slagits för mänskliga rättigheter och det fria ordet.
Män och kvinnor man har försökt tysta genom maktmissbruk och fängelse. Värre saker än så. Jag har under många år följt Dawit Isaaks sak och försöken att få honom frigiven ur fängelset i Eritrea, där han suttit i över 20 år. Han fängslades utan rättegång, för sina åsikter skull. Dawit är svensk medborgare.
Samtalet börjar 15.00 på Dawit Isaak-biblioteket - det finns på stadsarkivet i Malmö stad.
Information
https://malmo.se/Uppleva-och-gora/Arkitektur-och-kulturarv/Malmo-stadsarkiv/Stadsarkivets-bibliotek/Dawit-Isaak-biblioteket/Program/Foredrag-Havet-som-flyktvag---om-sundets-roda-nejlikor-med-Conny-Palmkvist.html
Om Dawti Isaak
https://freedawit.com
Om biblioteket i Malmö
Dawit Isaak-biblioteket är ditt yttrandefrihetsbibliotek på Malmö stadsarkiv. Här finns böcker som du egentligen inte skulle fått läsa om någon annan fått bestämma. Vi har även andra kulturformer som till exempel musik.
På Dawit Isaak-bibliotekets hyllor finns förbjudna böcker, böcker som bränts eller censurerats – alla skrivna av människor som tystats, hotats, fängslats eller tvingats i exil på grund av sina ord. Både nutida litteratur skriven av till exempel fristadsförfattare samt äldre litteratur.
Genom biblioteket erbjuder vi en möjlighet för allmänhet och forskare att på en samlad plats kunna hitta och läsa litteratur som annars är svårtillgänglig eller utspridd. Här finns även facklitteratur om yttrandefrihet, censur, konstnärlig frihet, demokrati med mera.
““As soon as we started reading, we couldn’t stop. The book brought tears to our eyes, and we were really impressed by it. It has such a powerful message, that will be recognizable for everyone who has ever dealt with the loss of a loved one and will be unforgettable for every single reader.””
Kanske räcker det att jag lägger upp flaggan nu? Sanslöst. Vackert. "Fyra minuter över tolv" är såld till det holländska förlaget Kluitman.
Nu är fem länder signerade och då räknar jag inte ens Sverige.
Boken är så oerhört viktig, eftersom den når de barn som inte får böcker skrivna till sig. De utsatta, i sorg. Hela triologin handlar ju om detta på olika sätt.
I delar av följebrevet uttrycker också det holländska förlaget sin tacksamhet:
“As soon as we started reading, we couldn’t stop. The book brought tears to our eyes, and we were really impressed by it. It has such a powerful message, that will be recognizable for everyone who has ever dealt with the loss of a loved one and will be unforgettable for every single reader.”
Signing out. Malte vill fira med tårta.
And so we will.
Holland, Kluitman
UK, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
Albania, Ombra GVG
Holland, Kluitman
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come.
Min barnbok Fyra minuter över tolv har sålts till Albanien och Danmark redan den första veckan som Salomonsson Agency inledde försäljningsarbetet.
Det glädjer mig oerhört mycket.
Fler länder kommer när affärerna är officiella.
Vilken fin vecka det varit.
Jag ska inte bli långrandig, men det finns lite saker att säga. Hösten är en virvelvind av projekt och resor kors och tvärs över Danmark och Sverige. Anledningarna är flera och presenteras efter hand här i vinter.
De stora sakerna först: jag är nästan klar med boken om Jane och den släpps i maj 2023. Arbetet har varit våldsamt och långdraget, fem långa år är snart till ända. Ämnet är komplicerat och så mycket rödridåer har beslöjat fallet sedan efterkrigstiden att jag nästan fick börja från början - grundforskningen var enorm.
Samtidigt skriver vi nu pilotavsnittet för en amerikanska tv-serie om Sundets röda nejlikor. Jag arbetar tillsammans med en duktig och driven manusförfattare samtidigt som övriga delar i produktionen ska falla på plats genom andra människors duktiga insatser.
Min barnbok Fyra minuter över tolv är såld till utlandet och kommer att översättas till flera språk under början av nästa år - mer om det senare. Avtalen är ännu inte officiella.
Som uppföljning till Fyra minuter över tolv kommer nästa höst boken Pappa Luringen, som också den nuddar vid livets mest allvarliga stunder. Efter den kommer jag att lämna dessa ämnen bakom mig ett tag och skriva en mer thriller-betonad bok för de yngre målgrupperna.
Föreläsningarna duggar inte lika tätt den här hösten, eftersom jag är i väg så mycket men det finns ett par datum inlagda i kalendern.
Var det allt? Ja, det var det nog.
Må så väl i höstvinden.
Why do parents die? How can it even be allowed to happen? Nicolaus is still only a child and parents shouldn’t die. But on this night in July, nothing is as it should be.
Twelve-year-old Nicolaus watches over his mother’s sick bed alongside his father. It’s nighttime and all is quiet on ward thirty-four as Nicolaus is growing restless. He realizes he can’t stand to just sit around and wait for his mum to die; he needs to get away. In the elevator he sees a button that wasn’t there before. When he presses it, the elevator doors close and transport him to a very different kind of place.
It’s four minutes past midnight when he arrives to the Final station. It’s where everyone goes at some point. Or is it? Somehow, Nicolaus has stopped time two minutes before his mom will die. But what do you do if you discover that you can stop time, and even travel in time? Can you change the past – or the future?
Four Minutes Past Midnight is a unique, heartfelt, and beautiful children’s novel written in a sensitive, warm tone with a sprinkling of subtle humor.
More at Salomonsson Agency
UK, Hachette Children's Group
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come next week, but not official yet.
Mycket av min tid spenderas under hösten i Danmark, men ibland är jag på hemmaplan.
Fler föreläsningar hittar du här:
Ur Skånska Dagbladet:
”Fyra minuter över tolv”, av Helsingborgsförfattaren Conny Palmqvist (Bonnier Carlsen), är en finstämd liten bok om tolvårige Nicolaus som befinner sig på sjukhuset i Helsingborg. Hans mamma kommer att lämna jordelivet vilket ögonblick som helst, hans pappa sitter bredvid sjuksängen, men Nicolaus klarar inte av att vara där. Han går runt i korridorerna, sitter och tittar på roliga hundfilmer i mobilen, åker upp och ner i hissen och hejar kort på nattpersonal som passerar.
Han klarar inte av att säga ett sista farväl till mamma för det finns saker han ångrar så mycket. Som när han blev arg när han inte fick rätt mobil i födelsedagspresent. Det är under turerna med hissen som det händer, plötsligt finns det en ny knapp där det står Slutstationen. Han trycker såklart på den och hamnar på en perrong, där tiden står still. När tåget kommer stiger han på, får frågan om han vill åka framåt eller bakåt. Mer än så ska jag inte avslöja.”
Jag har väntat nervöst den här gången. Men nu kom den alltså: den första recensionen. Och vilken recension det är, så välformulerad och vackert skriven. Jag kan bara le och fälla en tår, å Kim och Hannes vägnar.
Nu blir det vila resten av dagen.
https://www.hd.se/2022-03-17/conny-palmkvist-ger-liv-at-det-danska-parets-karlekshistoria
Ur recensionen:
“Det är en mycket gripande historia, framför allt för att de skriver så bländande bra: rakt ur hjärtat, förtroligt och levande. De lär känna varandra helt kort innan Kim ger sig av till sjöss första gången – inte ens en kyss blir det efter mötet på dansrestaurangen (vilket Kim inom sig förbannar) – och på så sätt växer deras kärlek genom breven. Fiktiv romankonst i all ära, men det finns en kvalitet i det dokumentära som det inte går att värja sig emot.”
“Palmkvists metod att avtäcka den här historien kan bäst beskrivas som omsorgsfull. Han låter Kim och Hanne spela första fiolen och aktar sig för att övertolka deras känslor. När han berättar gör han det öppet och prövande, hela tiden med stöd i det han faktiskt vet.”
“Själv avbryter jag bara läsningen för att följa de dagliga nyheterna om kriget i Ukraina och höra om dödssiffrorna som stiger. Trots tidsspannet gör Palmkvists bok de tragiska rapporterna mer verkliga. Insikten om alla historier, alla enskilda liv till spillo. Och den allt angelägnare frågan kommer i blixtbelysning: vad är man beredd att offra för sitt land och för sina medmänniskors frihet?”
“Att förena fiktion och dokumentär är en delikat balansgång vars etiska gränser med fog kan diskuteras. Hur vet vi hur människor förr i tiden tänkte och kände? Kan vi ta oss rätten att föreställa oss? Svaret på den frågan måste bli ja. Vad ska vi annars med litteraturen till? Men det gäller att navigera varsamt mellan fakta och fiktion, mellan det verkliga och det uppdiktade. Om man tummar på det förra, bäddar man för förvanskning. Klamrar man sig å andra sidan för hårt fast vid dokumenten riskerar hela projektet att kapsejsa i ett överflöd av information. Allt detta vet Conny Palmkvist. När han nu återigen tar sig an uppdraget att ge det förflutna röst kan jag bara konstatera att han håller balansen väl.”
