Klicka på bilderna för att förstora dem
När fina tidningen Vi läser nu tipsar om sommarens bästa läsning är jag med på inte ett ställe, utan två. Både bland de skönlitterära titlarna och barnböckerna. Det rör sig så klart om Den som inte saknar dig, och Fyra minuter över tolv.
En fin start på sommaren här i Skåne!
Ingalill Mossander väljer då och då ut en handfull böcker som hon tycker mycket om. Listans rubrik är: Här är de fyra bästa böckerna just nu. Och inte bara är min bok med på den korta listan med fyra titlar i dagens Aftonbladet, utan den har blivit hennes favorit. Så fint det landar i själen. Inte bara för mig, så klart, utan för Hanne som hjälpt mig. Så fint det blir.
Otroligt fint för både Hanne och mig när jag slår upp dagens Aftonbladet och ser det här.
Klicka på bilden för att förstora den.
Den danske historiska forskaren och experten på Holger Danske, Thomas Hilleberg, har läst Den som inte saknar dig, och hans text publicerades lördagen 26 mars, på danska forum.
Här är en del av den:
En bogs kvalitet kan vejes på mange måder. Dette er en historisk perle. Det er også en kærlighedshistorie som vi vidste er unik. Historisk en perle fordi vi for første gang får tilgang til Hannes beretning om Kim. Vi får adgang til Hannes breve, hendes svar på Kims kald ...
Kun ved erkendelse af dette unikke, forstår man hvor stort historisk dette er. Det er en, til nu, lukket boks, vi dels ikke vidste eksisterede, og dels ikke havde nogen idé om indholdet. Og hvilke fotos.
I bearbejdelsen af det historiske materiale indgår selvfølgelig oversættelserne til svensk. Det er her jeg mener man ikke skal snyde sig selv for denne læseoplevelse, bl a Kims poetiske sans, på svensk.
Jeg vil ikke her løfte sløret med tekstgengivelse udover det øverste, af forfatteren, konkluderede: ”Den som älskat så är evig på jorden...”
Bogens titel kan virke kryptisk og vi skal langt frem i bogen for at finde forklaringen, det fungerer godt. (Har man læst Svend Arvid Birkelands ‘Taget af tyskerne’ og forfatterens interview for en del år siden med Hanne, ringer ordene måske bekendt).
Conny Palmkvist optræder i bogen som en ‘sideberetter’. Det er en svær kunst, hvor mange forfattere falder i en fælde og/eller iscenesætter sig selv som hovedperson, en misforstået afart af den såkaldte gonzojournalistik.
Den fælde falder Conny Palmkvist ikke i, bl a fordi han har pli og har en ydmyghed for denne smukke, tragiske kærlighedshistorie.
Conny Palmkvist er i bogen det arketypiske nysgerrige menneske, der falder over en historie, der giver ham en unik indsigt, et slør løftes over en unik kærlighedshistorie. Han træder ind og ud af historien, som en sansende fotæller. Dett giver bogen en flydende struktur, og et smukt perspektiv.
For første gang træder Kim og Hannes historie frem som den var - med deres ord. Deres kærlighed.
Bogen kan, og skal, købes hos Adlibris og Bokus.
Har man elsket, vil man fælde tårer og elske bogen, og man vil med garanti opleve denne ordløse forståelse af kærligheden, at uanset hvor meget poesi (og psykologi) som anvendes, kan kærligheden, denne uendelige beskrevne størrelse, blot sanses i dens reneste form.
Bogen er en gave til Danmark.
Foto: Conny Palmkvist
Jag vet inte om jag någonsin har blivit så glad över ett nytt bokkontrakt.
Min morfar, min fina morfar Nils, som var så viktig för mig.
Nu blir han en bok, och våra samtal förevigas genom Bokförlaget Forum. Men det handlar inte bara om min relation med morfar - det handlar om hur jag kom en minut för sent till hans död, eftersom jag skulle köpa en kopp kaffe på vägen. Tiden, människans tid, blev så verklig för mig och jag började läsa in mig på hur vi tolkar dagarna som går.
Är tiden ens mätbar? Vad menade Einstein med en spöklik rörelse på avstånd? Och vem var min mormor, som jag borde försökt lära känna bättre?
Den övergripande ramen vill också fånga hur en bok blir till och karaktärer ur mina kommande och förgångna böcker passerar revy.
Jag är så djupt, djupt rörd över att man sett den här boken för vad den är.
Vilken lycka.
Så fint att den dök upp här också, i tidningen Senioren.
Jag är så tacksam.
Conny Palmkvist är född 1973 och jobbar som författare, redaktör och litteraturkritiker. Han debuterade 2005 med den kritikerhyllade dokumentärromanen. Han bor i Helsingborg med sin familj.
Hur skulle du beskriva din nya bok Den som inte saknar dig?
Det är en bok med flera lager. Naturligtvis är det kärlekshistorien mellan Hanne och Kim mitt under andra världskriget, men det är också en bok om mitt möte med en av dem sjuttiofem år senare och om hur en vänskap växer fram. Även Kims särskilda person, hans sätt att betrakta världen, är en stor del av berättelsen. Han hade som ett upphöjt sätt att betrakta omgivningen på och såg sådant som vi andra ofta missar.
Hur fick du idén och inspirationen till att skriva boken?
Det var två saker. Jag fick Kims dagbok i händerna. I den finns breven till Hanne och hans noteringar. Den har funnits publicerad många gånger om och i flera länder runt om i världen, allt sedan 1945. Och sedan träffade jag Hanne, nu nittioåtta år gammal.
Kims och Hannes kärlen var starkt, trots att de bara fick en kort stund tillsammans när de var mycket unga. Har du liknande erfarenheter av kärlek själv?
När man var ung var kärleken kanske något annorlunda, åtminstone skenbart. Du vet, man överväldigas av intensiteten i alltihop och påverkas djupt av det man tror ska vara för evigt. Men jag tror inte det var bara det med Hanne och Kim – det var deras sätt att se på livet och sig själva i relation till just kärleken och det gjorde dem liksom fångade av tiden. Ett fryst ögonblick. De är med varandra än idag, trots att en dog och en lever. Man förstår när man läser boken.
Läs resten på: https://www.bonniersbokklubb.se/aktuellt/forfattarportratt/conny-palmkvist/
Vad är viktigt - vad är det inte? Nu har jag precis spelat in ett långt sommarprogram. Inte för sommar i P1, visserligen, men för Autism- och Aspergerförbundet, som i år gjorde en verkligt stor och berömvärd insats.
Inte bara anlitade man ett duktigt och bra produktionsbolag som flögs ner från Stockholm för att spela in mig, utan de lät också helt bli att skära i mitt program som blir mycket längre än vad som sagts.
Ämnet är så klart Lovis, och Lovis-boken: Nästan bra på livet. Ärligt, avskalat och rakt ifrån hjärtat.
Går att lyssnas på senare i sommar - jag uppdaterar med en länk.
För vem pratar jag? För de som vill se och möta andra människor.
För de som vill förstå alla som är lite udda.
Bild: Max från Storstad.
Hemmets Journal gjorde en mycket fin artikel i det senaste numret.
Klicka på bilderna för att förstora.
En dag sent under år 2018 fick jag ett telefonsamtal av filmaren Stellan Olsson. Vi hade fått kontakt via en vän, och det visade sig att vi bodde bara två hundra meter ifrån varandra. Det blev många koppar kaffe - han läste mina böcker och jag såg hans filmer. En dag berättade han att han gjort en tv-serie om Jane Horney en gång i tiden. Och att han skrivit en bok om henne. Att han tog upp saken var en stor anledning till att jag började forska i ämnet.
Många månader senare bad Stellan mig komma och väl hemma hos honom fick jag två stora väskor. Material som legat gömt undan världen i trettiofem år.
Allt handlade om Jane Horney, och hade dykt upp under hans arbete med tv-serien 1985. En del fick inte publiceras då, på grund av känslig karaktär.
”Men ta det” sa han till mig. Han hade hunnit bli 82 år gammal. ”Berättelsen om henne är inte klar. Avsluta den.”
Jag minns också vilka otroligt hårda takter han utsattes för av de tidigare danska motståndsmännen, då på 1980-talet. Hot om nätterna, inbrott i källaren, livvakter när han reste över Sundet. Vad var det stora brottet? Han ville skriva, och filma, sanningen om Jane Horney. Hur nära han kom vet jag inte.
Och nu, just alldeles precis, är han borta.
En människa är död.
Jag är honom evigt tacksam, min vän Stellan Olsson. Han blev åttiofem år gammal, och var kreativ in i det sista. Jag tog den här bilden på honom när vi druckit en öl en sommarkväll.
Och ja, ni vet den där känslan som kommer i sådana här ögonblick.
Livet tycks övermäktigt, och så märkligt.
Bitterljuvt, och svårt. Men man blir också tacksam över den tid man fått ihop med sina vänner.
Självskrivet också att min bok om Jane tillägnas både Rolf K. Nilsson och Stellan Olsson - med dedikationen: Tack för allt ni vågade.
Nu stillhet resten av dagen.
Idag kom den i brevlådan. Min kommande barnbok: Fyra minuter över tolv. Utgiven av Bonnier Carlsen.
Den är inte så fysiskt tjock, men jag tror att den kanske är något av det bästa jag gjort. Mitt hjärta krossas varje gång jag läser den. Och någonstans där ute i Sverige finns det ungar som står på randen till stor sorg som kommer att kunna kunna plocka upp den och hålla den tätt intill själen, som en vän som utan tvivel förstår vad som sker dem. Och som de kan vända sig till inför det oerhörda, det stora avslutet.
Jag är så tagen över stämningen jag lyckats fånga här.
Release juni 2022.
“Sammanfattningsvis är Fyra minuter över tolv en mycket bra mellanåldersbok som är skriven med engagemang och språklig pregnans.”
/ BTJ
“Jag har läst igen och jag vet inte om jag har läst ett så drabbande och kristallklart manus förut.”
/ Redaktören på Bonnier Carlsen
Otroligt glädjande att historien om Hanne och Kim har så väldigt stor spridning i Sverige den här våren.
Denna veckan är den boktips i nästan samtliga upplagor av Lokaltidningen i Skåne.
Tack, säger jag.
Det var fantastiskt att få genomföra föreläsningen om Sundets röda nejlikor och Den som inte saknar dig på ett fullsatt Dunkers med nästan 200 i publiken. Och så fin konsertsalen är.
Otrolig känsla, och kanske den första gången jag faktiskt ställer mig och tittar ut över publiken och tänker att jag är så tacksam över detta. Jag tänkte: “Att ni alla har tagit av er egen dybara tid för att komma hit och lyssna på mig.”
En kort, rörande sekvensen precis i inledningen, som jag också delade med mig av. Nu återstår de sista åtta föreläsningarna under våren.
Vi ses där.
Så spännande! Min bok är utvald till Helsingborgs Dagblads stora bokcirkel, och kommer att diskuteras av en intresserad skara människor i juni 2022. Jag deltar som författare givetvis.
Info:
Helsingborgs Dagblads populära bokcirkel är tillbaka med en femte säsong.
HDpasspris 2 395 kr.
Som vanligt får vi möta fyra spännande och intressanta författare och ta del av deras skrivarliv och senaste böcker. Samtalen leds av Helsingborgs Dagblads krönikör och nöjesreporter Stefan Lindqvist och äger rum i HD´s lokaler i centrala Helsingborg.
Kort reportage på Radio Malmöhus, tisdag
Nästan 75 år efter att den danske motståndsmannen Kim Malthe-Bruun avrättades av tyskarna i slutet av andra världskriget, möter Helsingborgsförfattaren Conny Palmkvist av en slump Kims flickvän Hanne, som hunnit bli 97 år.
För Conny berättar hon sin och Kims gemensamma historia som nu landat i boken "Den som inte saknar dig".
"Kims brev finns utgivna sedan länge men Hannes brev har tidigare aldrig publicerats", säger han.
Här kan man lyssna: https://sverigesradio.se/artikel/en-sann-karlekshistoria-i-krigets-skugga
Tidningen M tipsar om min nya bok Den som inte saknar dig, och säger samtidigt om den:
“En skimrande bok som rör till tårar, döden är bara en hållplats och kärleken finns alltid kvar.”
“Sammanfattningsvis är Fyra minuter över tolv en mycket bra mellanåldersbok som är skriven med engagemang och språklig pregnans.”
Det är naturligtvis alltid spännande att få den första recensionen. Och i det här fallet mycket glädjande, eftersom den var så bra. Betyg 4 och idel goda ansatser.
Till sist är det förstås ändå oväsentligt: den här boken behövs, särskilt för den lilla grupp barn som står inför Nicolaus öde. Jag var en gång en av dem. Så ta det från en som vet: att förlora en förälder i ung ålder är en fasansfull upplevelse, som sätter spår för livet.
Varje korn av stöd, eller upplevelsen av att någon annan också vet hur det känns, är ovärderlig.
Kanske min bästa bok, tycker jag själv.
Mina fem regler för livet recenserades i ETC under januari 2022. Man skrev i artikeln bland annat:
Hemmiljön är ett flerbostadshus i Helsingborg. Huvudpersonen är Anton, 12 år, nörd och mobbad i skolan. Hans pappa är arbetslös och en hotande skilsmässa mellan föräldrarna hänger i luften. Från en grå vardag berättelsen steget ut mot det fantastiska, för att sedan landa i verkligheten igen.
Antons dras in i en rad nattliga äventyr och får inblickar i livet på Sveriges skuggsidor. Historierna binds ihop av en prosa som flyter lätt och har en klockren ton. Budskap: Låt inte mobbarna forma din självbild. Och en enda vän kan göra skillnad. Den kan betyda allt.
Så ja. Äntligen hände det då.
Idag skrev jag på avtalet med Salomonsson Agency AB och kan gå ut med det.
Det är en så märklig känsla att det är barnböckerna som nu först beger sig ut i världen så länge, och inte romanerna för vuxna. Jag trodde allt skulle ske i omvänd ordning. Succén är ju ohejdbar.
Och vilken fin, trovärdig agentur de är dessutom. Jag är idag en stolt och glad författare.
Mer information kommer.
Nu ska jag bara hitta en agent till romanerna också.
